Ja då var det december.. Och inget verkar bli som jag hoppats... och är lite frustrerad & irriterad.. besviken... vill helst inte tänka på det men jag ser så väl eller märker när någon mår dåligt.. för när någon mår dåligt låter man det gå ut över andra... jag har märkt detta.. men när man aldrig haft den kontakten har man inte velat ta upp det... och att det ska ligga på mina axlar tycker jag inte... och ifrågasätter andra om det bara är mig som sett..märkt... och att det på något lite vis änd går utöver mig... Och jag blev riktigt förbannad just där & då.. stressad var jag & när man får höra detta så rasade det & svartnade för mig.. och jag tog nog kanske i för hårt... ååå jag vet inte... skulle vilja försöka hjälpa till men ibland måste man lösa saker själv.... komma fram till saker & göra någonting åt det.. Jag hoppas det ordnar sig & att man kan se en förändring fysiskt & psykiskt... Nåja vi får se... Just nu har jag åter nog med mitt, och nej mår inte dåligt själv    livet för min del är helt okej & visst är jag totalt osocial på veckorna. Men som det är nu är det nästan mörkt när man kommer hem & då lockar det inte att gå någonstans. Och jobbet som jag var lite nervös för har än så länge gått hur bra som helst. Den enda stora skillnaden är att man sitter vid datorn i typ 30 min det första man gör & sedan jobbar man på som vanligt   Såvida inte något händer under dagen men varit rätt lugnt på den fronten. Fast när något händer två minuter före man ska gå hem blir jag otroligt stressad för jag ska ju liksom hämta barn. Och det hände idag. Men tog mig 5 minuter att fixa som tur var. Annars är det lugnt som oftast. 

 Och så hade jag äntligen bestämt mig för att gå på julbord, men ja som det tyvärr eller vad man kan säga så verkar det som om jag måste avboka. Men det är okej absolut för just det här kan man ju inte rå över. Ja barnens far ligger inlagd & som det mest troligt ser ut kommer han inte orka ha dom om han kommer hem innan dess & har full förståelse för det & tycker faktiskt otroligt synd om honom & skulle inte vilja byta plats. Då njuter jag hellre tiden med barnen  & vet att han också skulle vilja göra det men men.. som sagt inget som går att göra något åt. Och hoppas han snart är på benen igen & kan träffa barnen även om det då blir för en kort stund, för jag tror inte detta går över på ett nafs utan det kommer ta tid & det är inte så konstigt.. Nej har väl inte så mycket mer på hjärtat nu och i morgon måste jag nog tyvärr ta med mig grabbarna & handla lite... ovant att ha dom hemma hela veckan & inte planerat för det vad gäller middagar så då måste vi handla lite... inget jag längtar efter med tanke på Noah sist gång haha men men.