Jag mår inte så bra just nu... Har kört på i 150 hela veckan & nu vet jag varför... allt för att slippa få det här men smällen kommer oavsett... Men man gör ändå allt för att undvika det men till slut går det inte.. och nu får jag smällen.... Och så blev jag utan barn också.. fan... inte med något gott mod jag var när dom gick.. men vad ska jag göra när dom envist står på sig & absolut ska följa med Morfar & Moster? Hade verkligen behövt dom hos mig... men jag måste lära mig släppa taget.... jag håller dom så fruktansvärt hårt för egen del.... står alltid på mig & vill att dom ska vara hemma & det ska absolut vara något speciellt om jag ska ha barnvakt... Hade jag vetat detta i torsdags hade jag suttit på julbord nu... Men sådant kan jag inte veta i förväg... Men som sagt kört på för fulla muggar denna vecka.. men nu är det färdigt för jul.. haha i alla fall vad gäller bak.. Nu får det vara bra.. och inte har jag plats i kylen till mer heller haha.. Och nu tror jag äntligen att jag har lyckats med knäcken också... Men det som tagit mig hårt denna vecka är nog att det åter blivit mycket... och tankar som snurrar... Tufft att inte veta vad som komma ska.. hur det blir med barnen till jul... har inte velat fråga doms far pga sjukdomen men måste snart få veta så jag kan förbereda mig psykiskt om det inte blir som jag allra helst vill... Och juletid är & förblir en familjehögtid... Och även där känns det tufft... inget är vad det en gång var.. det har blivit för mycket förändringar... och önskan om att vrida tillbaka klockan.... få chansen att ändra vissa saker....   men hade jag kunnat påverka vad som hänt om jag hade ändrat något?..... nu tänker jag på absolut allt.. för på kort stund känns det som om man förlorat så otroligt mycket.... visst har jag även vunnit en del men att det skulle sluta som det gjort hade jag aldrig trott.... människor som stått mig som närmast som jag idag inte ens pratar med.... och jag pratar egentligen knappt med någon... jag har svårt att lita på människor & det har definitvt inte blivit bättre med saker som blivit... Och när tankarna är som svårast är ensamheten störst..... och därför är det ännu tyngre att inte höra barnens snarkande & snusande nu....    mina älskade pojkar    som jag skulle gå i döden för.... som jag inte vill släppa från mig.. någonsin...