Hade egentligen inte tänkt skriva då jag är extremt trött men har en del i huvudet som jag känner jag behöver lätta på... Fått höra mer än en gång att jag som oftast är negativ eller ledsen i mina inlägg, ingen skillnad på just den punkten idag. Även om jag tyckt jag bättrat mig kanske jag inte har gjort det. I alla fall, just nu mår jag inte alls bra, detta fastän jag haft en härlig helg med mina underbara söner    Men på något vis har gamla sår fått en liten reva av vissa händelser... Det gör så ont i mig att uppleva andra i min egen sits... Och detta har då fått klumpen att återvända. Och inte bara det utan att det varit så mycket annat också som varit som nog gjort sitt till. Jag har knappt hunnit med mig själv på sistone. Och nu får jag alltså ett nytt litet bakslag. Kunde inte ha väntat annat, för det kommer alltid tillbaka verkar det som... Och så blir jag så trött på mig själv... att jag aldrig lär mig.... Man får lite förhoppningar, allt ser ljust & positivt ut & oj vad fel man kan ha.... för det vänder... alltid... Jag kan inte skriva något i klartext här för det är för många jag känner som läser... Och just för tillfället har jag ingen jag kan prata med.. Visst mitt eget fel.. jag vet.. Och fel gör jag massor med... Förhoppningsvis gör jag inte lika många "fel" med barnen som jag gör för egen del.... Men jag om någon vet att livet är inte lätt.... och kommer nog aldrig bli någon dans på rosor... Och jag blir så trött på falska människor..Vad är felet att bara säga som det är i stället? Jag tål rätt mycket vilket blivit testat mer än en gång.. Men nu har orken börjat sina... Och nu tar jag ännu ett steg tillbaka.... Jag är en skrämmande person.. missförstå rätt.. men jag kan vara rätt så intensiv, jag är medveten om det. Men faktum är att jag lärt mig nu att stå på egna ben, utan behov av en enda människa. Och det skrämmer mig.... har jag nu blivit den ensamvarg jag aldrig ville bli? Jag är iofs inte ensam i den mening då jag har mina små troll... Och så har en annan sak dykt upp som jag får helt ont i magen av tanken på... Men där har jag inget annat val än att jag måste tänka längre & på andra... Men ni anar inte vad ont det gör i mig... och allt detta som blandas & komponeras ihop har helt enkelt blivit ett snäpp för mycket för att jag ska må bra av det... Och ja jag kan erkänna att just i denna stund är det tufft.. Och alla känslor blir intensivare av tröttheten jag känner... Men i morgon är en ny dag, ny arrbetsvecka & ny vecka där tiden inte riktigt räcker till för mig.. Men så är det nog ändå för dom flesta...

Ja då var torsdagen här & helgen har nu startat för min del. Har klarat jobba en hel vecka    eller hel kanske man inte kan kalla det, men hel vecka för mig. Klart jag tidvis fortfarande har ont & kvällarna är värst. Men så länge det inte är värre än vad det är nu så funkar det. Ja vilken arbetsmoral man har    Läkaren ville sjukskriva mig när jag var där i måndags men jag tackade fint nej till det. Pallar inte riktigt det där med att gå hemma. Men annars är det okej kan jag väl påstå. Har massor i huvudet men inget jag riktigt kan ge utlopp för då jag stort sett aldrig är ensam. Vilket är på gott & ont. Mest gott. Men hur blir det när jag helt plötsligt blir ensam igen? Kan inte påstå jag ser fram emot det, eller både och kanske. Just nu känns inte allt lika ljust längre.. Kanske bara en dålig dag helt enkelt? Idag är en sådan dag jag bara känner för att bli omkramad... Sådant man bara behöver ibland...

 Och om tre veckor är det semester. Oj vilken konstig tanke.. fem veckors ledighet... även detta på gott & ont. Har ju inga planer, och förutom helgerna dom är hos sin far finns inget inplanerat där heller hur dom ska vara där.. Blir lite frustrerad för vore ju bra om sådant kunde bestämmas någolunda i tid... Funderar fortfarande på om jag ska åka iväg nånstans med dom eller hur jag ska göra.. Ååå obestämda lilla mig.. Linda i ett nötskal... Vet ju vad som hindrar mig & ändå inte... Nej vi får väl se.. Nej nu är det nog dags att få i mig lite käk... Vi hörs

Man kan ju inte annat än få ett leende på läpparna. Finns värre "meddelanden" att få hihi 

Har egentligen ingen stor lust att blogga men tänkte hoppa in & säga hej & att jag lever. Helgen var en bra helg. Hände egentligen inte så där jättemycket. Väldigt lugnt så sett. Fick tillbaka syrran natt till lördag. Och det var trevligt att få henne hem igen    Konstigt som jag tidigare sagt hur lätt man vänjer sig vid sällskap. Nej det har som sagt varit en mycket bra helg. Lugnt & stilla. Och så är det lite kul, för har ju varit väldigt lugnt med barn när inte mina är hemma. Men igår så fort jag hade hämtat hem dom så var det som om det bara sade pang så var det fullt runt här. Nästan som om mina söner är magneter. Men jag är lite trött på dom för hela tiden ska det lyftas & bäras på Noah så jag måste säga till ett ex antal gånger att dom ska låta honom gå. Men är väl så när det är minstemann   Och så är det väldigt mysigt att prata med grannar. Vi satt ett helt gäng ute & pratade om allt. Riktigt trevligt. Och något helt annat än när jag bodde på slussen. Hehe Nej livet känns allt som allt bra. Men blir lite trött på mig själv bara... Hur allt ska analyseras i stället för att bara flyta med & skita i allt annat... Varför kan jag inte bara "släppa" lite?? Kan inte gå mer inpå vad jag har i tankarna, men oavsett är jag ju sånn som person.. Och vet inte riktigt hur jag ska ändra på det.. Men men annars mår jag som sagt toppen. Lovade bilder sist jag skrev men det får bli en annan dag. 

Funderade & analyserade lite igår. Haha precis så som jag gör & kom väl fram till en del saker. Och saken är den att man i den stora bilden egentligen har ganska tur. Och visst kan jag låta det lilla negativa förstöra det som är positivt. För det mesta är ju faktiskt bara positivt om man bara lär sig att se det.  Min lista:

1. Har alldeles underbara barn. Och den äldste med sina härliga komplimanger som kommer spontan: "Vad fina kläder du har, mamma"  "Du är min goding". Och den minsta med sitt härliga skratt & sin pussmunn när man lägger honom för kvällen. 

2. Har otroligt bra grannar som man kan prata med eller bara ta en kaffe   

3. Barnen har många kompisar här som dom leker med (även om det ibland kan bli lite mycket här) 

4. Jag har ett fast jobb, och som låter mig jobba önskad arbetstid. 

5. Jag har verkligen köpt en bra bil! Fick otroligt skryt av den när den först besiktigades & nu på servicen.

6. Har en bra ekonomi ( även fast pengar har en tendens att typ försvinna   ) 

Ja har säkert mer positiva saker att komma med. 

 I alla fall njuter jag av livet & har kul. Även om jag ibland kan ha mina mindre bra dagar som ni redan märkt. Men i det stora hela är livet bra. 

 Och älskar sommar, för då går vikten ned igen hihi Inte som i fjol, det var nog lite extremt men inte så konstigt efter omständigheterna. Och gick ju upp lite igen i vintras. Men nu pekar det åter ner igen. Gött. Fast jag trivs rätt okej med mig själv nu. Visst har jag lite sladder här & var. Har ju fött två barn så inte så konstigt kanske. Och inte så att jag direkt gör något åt det förutom mina pw. Nej livet i sig är helt okej & ser för det mesta bara framåt nu. Och vissa saker som hänt kan man ju inte göra något åt. Men andra kan jag faktiskt skärpa mig med. Och det ska jag. Är otroligt rädd om människor som jag har i min närhet & dags att verksätta det nu. It's time to make a change.    Nej ut i solen & njuta innan den ska försvinna för ett par dagar. Ha en fin dag & ta hand om varandra så ska jag göra detsamma   

Hade tänkt lägga ut lite bilder men måste lägga ut dom på datorn först. Kommer nog ikväll om inget annat. Lite pyssel med det   

Har mycket i huvudet nu... mycket som inte kan skrivas eller som jag nog vill prata om.. inte idag i alla fall.... Är nog kanske sant det där... fick mig nog en liten väckare... men samtidigt så nej jag vet inte... ingen bra start på denna vecka egentligen.. Men det blir bättre.. det vet jag.. 

 Gjorde förresten ett test igen, sov med det jäkla stödet & idag har jag ont igen.. Och känns egentligen som att jag borde kolla upp det mera nogrannt men känner också att jag orkar inte gå hemma mer. Dagarna blir långa... Och med långa dagar kommer det "dumma" huvudet man har. Och det är inte nyttigt.... Fick höra av en av mina grannar (översatt från engelska) " Du har sådan tur du att barnen ibland åker iväg & du får tid för dig själv & vila, för det behöver man" Mitt svar till henne blev helt enkelt: Du har tur du som har en hel familj. Men självklart kan man ju se det från hennes sida & jag vet själv att jag ibland behöver den vilan. Och självklart ser jag min familj som hel ändå. Även om det bara är mig & barnen. Och jag kommer alltid sakna dom oavsett hur kort tid dom är borta. För då är det en del som fattas... 

 Försökte också ta bort facebook förut, gjorde ju det också för tänkte att nog var nog helt enkelt. Men så har jag mycket som är kopplat ihop med det. Jävla skit, så det funkade ju inte som jag hade velat. Men men kan ju ha den kvar & helt enkelt inte använda den på det viset. Och det innebär slut på delningar av bloggen via fb. Behöver bara en paus just nu, och få ett "liv" istället. Fast är minimalt vad jag varit inne på några dagar. Och är väl inte så konstigt egentligen... 

 Nej har egentligen mycket mer att få ut, men får bli en annan gång eller inte alls   Nu känner jag mest för att dra täcket över huvudet & försvinna en stund. Tänka över saker & ting helt enkelt. I morgon är en ny dag & är rätt säker på att då är positiva Linda tillbaka   

Ja då var det åter en ny lördagskväll kommit och så även den sista dagen i maj. Konstigt att tänka på. Även om det är mycket bra med mitt liv nu så mår jag konstigt nog inte så bra. Kan kanske vara för att med två barn finns inte en chans i världen att man ens får sitta ner i fem minuter & prata. Ex som igår, då fick vi besök här & fick jag sitta ner & prata i 2 minuter var väl det toppen. Men här hemma är det ändå en sak. Här vet jag på ett ungefär var jag har dom. Bara att den ena ska ha hjälp med något & så går det bara nån minut så vill den andra något. Och åker man bort så sprids dom för alla vindar & jag måste springa efter speciellt den minste varannan minut. Orken har väl bara sinat.. Och att det även gått upp lite vad alla förändringar inneburit.... Och det märks så innerligt... Inget är som förut... eller är det jag som ändrats utan att jag själv insett det? Har jag/ och drar jag mig undan undermedvetet? Vad har förändrat sig? För jo jag har nog dragit mig undan... känslan att man "stör" att man liksom är i vägen på något vis... Just nu sitter jag med en trist känsla... Och en undran åter igen på vad man egentligen lever för? Mina barn självklart, men just utöver dom finns inte mycket liv som jag har.. Har stängt mig inne & varför kan jag inte riktigt förklara.. Har helt enkelt bara blivit så... 

 Och otroligt men sant, nu saknar jag min inneboende.    Även om vi inte pratar så mycket så medans hon bott här har det ändå varit nån här. Och just nu känner jag mig mer ensam än jag gjort på länge. Men det går över det också. Det är ju bara så det är. Jag har nog gått hemma för länge nu känner jag. Men på torsdag no matter what ska jag jobba! Även om handen långt ifrån är bra så ska jag ge mig f på det. Orkar inte gå hemma & glo. Dagarna blir otroligt långa av att gå hemma så. Funkar så länge barnen är hemma men annars så sitter jag & trummar fingrar typ... Blir nog bra allt i slutändan. 

Att man lever. Och så är det ju bara    Armen/handen ja den värker. Och gjort det dagligen & jag knaprar Ipren    På sätt & vis är det ju ändå "bra" att jag faktiskt har ont för då är jag ju inte sjukskriven utan anledning. Ska ju egentligen använda stödbandet men det har jag lagt ifrån mig då det bara gör smärtorna värre. Men idag är armen mer "sliten" igen. Kan inte förklara det bättre än så. Den hänger liksom inte med som jag själv vill. Men har ändå bestämt mig för att jag ska jobba när sjukskrivningen går ut. Då knaprar jag som sagt hellre tabletter än att gå här hemma. För jösses vad långtråkigt det är. Och det gör inte min rastlöshet något bättre för att säga det så. Men det är sånn jag är helt enkelt. Ingen ro i kropp & själ haha. Just nu är barnen hos sin far & återkommer i kväll. Och känner redan av saknaden & rastlösheten haha. Tur dom ska vara hemma i helgen    Min syster packar färdigt sin väska innan hon lämnar mig den kommande veckan. Och det ska verkligen bli ovant. Man vänjer sig fort vid sällskap. Undrar varför man inte vänjer sig lika fort vid ensamhet? Men men hoppas hon får en underbar minnesvärd resa! Själv mår jag faktiskt toppen. Har kommit ny bekantskap i mitt liv som jag känner ska bli kul att lära känna ännu mer. Ser fram emot den här sommaren & ser ljust på det mesta. Sen att annat har ändrats till mindre positivt är ju som det är. Man har ju sina perioder och just nu är den nog rätt sval. Även fast jag inte vill det så har det bara blivit så och även där är saknaden stor. Men förhoppningsvis kommer allt tillbaka & blir vad det var. Man har varit där förr men hoppas inte det blir lika långvarigt denna gången. Har mycket mer på hjärtat men får berätta mer senare. Ska laga lite mat nu. Vi hörs!