För det första har jag fått höra att man inte borde lägga ner energi på vissa människor osv som kanske inte helt är bra för en. Men just nu gör jag det i alla fall. Haha just för att vad jag fått höra finner jag mycket roande. Säger inga namn eller något sådant & "fumlar" till det lite   Lite sådär karma aktigt finner jag det. Ni förstår att här där jag bor, ja här pratas det en hel del. Privat? Finns liksom inte. Och detta har inte vissa tydligen förstått. Här känner dom flesta varandra & ja det pratas & pratas. Och den som inte redan vet det eller märkt det lär ju typ förstå. Att ha för "många järn i elden" ja tyvärr men haha bakslag lär komma. Tycker lite synd om & ändå inte för man väljer ändå sin sits (just det är jag nog inte helt enig i, i vissa fall) men på sättet man uppför sig & håller på så lär det märkas & i slutändan blir det till att i framtiden kommer det bli svårt häromkring. Det är just så det är att typ bo här. Är man inte försiktig med vad man gör, ja du blir stämplad & en stämpel som är svår att få bort. Hmm undrar vad min är? Haha   

Nog om det, blev väldigt fumligt men vill ändå på något vis vara snäll & inte skriva mer exakt. Och där kommer jag in på nästa punkt. Snäll? Ja gud bevare mig väl. Det är mitt största problem som jag ibland får svida för. Dom flesta har mång en gång sagt åt mig att "Du är för snäll Linda" Och jo jag vet ju det innerst inne. Men problemet jag har är att jag vill hjälpa alla. Och när jag hjälper där jag kan, i slutändan är det jag som sitter kvar med ångest. För saken är den att man kan ju inte hjälpa alla och jag måste en gång för alla börja sätta ner foten & sluta med att vara snäll. För jag vet ju att alla är inte lika snälla tillbaka & man undrar innerst inne vem som verkligen finns där för en om jag verkligen en dag skulle behöva en tjänst tillbaka. I mitt liv finns endast några få jag vet om som ställer upp i vått & torrt & där man faktiskt får något tillbaka. Och även om tider varit upp & ner vet jag ändå var jag har dom även om jag numera har svårt att "släppa in" även dessa så brukar det ändå vara dom jag går till först. 

 Och annars? Jo jag sitter här med värk, som en förevarning om hur natten kommer bli med huvudet. Värken sitter inte just nu i huvudet men detta med ont i leder har ju kommit. Och då vet jag att huvudet kommer explodera innom kort. Äääh pettitesser   Nej inte för min del. För med all värk kommer också orkeslösheten. Men var nere på vc idag & tog prover så får vi se om det visar något. Och tog även beslutet att pröva någonting annat, ett alternativ. Så det ska jag göra i morgon. För nu vill jag bara ha slut på all smärta & energilöshet och då måste jag bara göra något. För om en vecka är det ju tillbaka till jobb & då är det ytterst viktigt att ha en någolunda fungerande kropp om man ska orka med allt det pluss barn & vardag & hem. 

 Annars har vi det bra här, nästan    Nu kommer nästa historia (och även den sista för idag) Jag har ju denna granne som visst i sig är trevlig på sitt egna lilla sätt. Men kan ibland bli lite väl mycket..., Jag tycker dock ändå synd om denna.... Men igår tog hon helt enkelt saken lite för långt. För det första hade jag kraftig huvudvärk & för det andra är jag lite små trött på att aldrig någonsin få sitta ute i lugn & ro.. Så den kombinationen igår fick mig att reagera. Och dessutom eftersom det gällde trollen. För det första har jag inte visat mig ute typ denna helg just för att få vara i fred. Första frågan jag fick var om jag hade varit borta. Nej det har jag inte, nehej men hon hade tittat efter mig & ropat på mig osv. Jaha inte hört det. Och hade hon ringt på dörren hade jag faktiskt ändå inte öppnat, men just det sade jag inte. I alla fall var mina barn lite ovänner så som syskon flest är ibland. Då kommer en annan granne ut & vet ni vad hon hade mage att säga???? Säger till denne andre att "Du får ta med deg disse barna & läre dem folkeskikk" Gissa om jag reagerade. Ingen ska någonsin säga ett jävla ont ord om mina barm. Så jag i frågasatte detta direkt.. Jasså tycker du inte dom uppför sig bra nog för dig? Dom var ju lite bråkiga menade hon. Ja visst fan dom är syskon! Jag gick in i nån minut, lugnade ner mig innan jag återvände. Hon visste ju självklart hur det var att ha syskon & bla bla & att det varit ett skämt. Hon fick klart & tydligt höra att det där tog inte jag som något skämt alls. Hon försökte vidare så gott hon kunde släta över det hela men fick nog inte responsen hon ville. Men nu undrar jag, ja snäll som jag är.. Hur kan man på ett bra snällt sätt bli av med henne? Verkar som om man måste vara helt tydlig. Visst att hon kommer ut men det behöver väl ändå inte pratas & gnatas hela tiden.. Orken där har tagit slut. Knappt så jag svarar nu för tiden då det just blivit lite väl mycket med allt... 

Men men, det är snart höst & vinter vilket innebär lugn & ro   

 Tack & hej!!!

Måste ju säga att jag är rätt imponerad av mig själv. Hur jag faktiskt klarat ändra mig på vissa punkter. Dels har jag släppt en hel del på mitt sk kontrollbehov. Rycker mer eller mindre på axlarna bara. Och det är ju bra för min egen del. Och så har vi det att jag faktiskt inte blivit nere på något vis pga huvudvärken. Förut skulle man ju tänkt att varför ska allt hända mig och bla bla. Men just den tanken har inte kommit. Och nej jag ska lova att det inte är så lätt det här. Och är alltid värst på kvällen/ natten. Först när jag lade mig igår tar det otroligt lång tid innan jag väl somnar. Man har så ont att man inte vet hur man ska ligga för att det ska vara mest bekvämt. Och när man väl somnat så vaknar man på natten av att smärtorna eskalerat & man mår pyton. Lite känslan att man bara vill dö i stället. Nästan så jag heller föder ett par ungar till. Ja då kan ni tänka er. I alla fall var det nära på att jag bara ville gråta när jag vaknade. Men fick gå upp & ta alvedon för att försöka somna om. Och när jag åter vaknade var det lugnt. Fast ligger hela tiden & molar men inte så illa än. Vet att det kommer under dagen för att sedan lugna sig fram till kvällen. Jodå så är det. Men i morgon ska jag ner & ta prover & så ska jag försöka få en tid hos någon som håller på med massage/zonterapi. Allt för att det ska släppa. Vill bara att det ska vara över innan torsdag i alla fall. För att åka på semester med världens huvudvärk känns inte jättebra. Men det löser sig. 

 Idag har jag inga stora planer. Ska skruva isär en säng & så tror jag faktiskt jag ska försöka brodera lite på Noahs födelsetavla. På tiden att  jag snart blir klar med den    Och bra länge sen jag faktiskt satt mig ner med det. Men beror på om huvudet går med på det haha. 

 Jo jag har åter börjat promenera lite igen. Och när jag gått så har en sak slagit mig, varför ligger det döda möss överallt??? Är det pga att det inte finns vatten? För katter kan man nog inte skylla på där jag går. Men dock är det ju lite små läskigt att se flera stycken ligga döda längs vägen. Och då inte mosade för då hade det haft sin förklaring. Konstigt detta. Men idag ska det regna & det ska bli lite skönt. Behövs helt enkelt. Nej ni får ha en fin dag!

Ja det har varit en lång paus från det mesta & speciellt bloggandet har fått legat. Till veckan gör vi sista veckan hemma innan jobb & rutiner är i gång igen. Vädret kan man defintivt inte säga något på. Vi har haft varmt, skönt & underbart. Levt på stranden med bad & underbara dagar. Vi har helt enkelt bara njutit jag & mina små troll. Fram till i slutet av förra veckan. Då kom huvudvärken, orkeslöshet & ont i varenda led i kroppen.. Och kan inte svara på varför. Men detta har jag levt med sedan dess och hur tror ni det går ihop med två barn, varav den ene totalt ändrat karaktär & fått utbrott & tagit allt till en helt ny nivå. Kan ju vara den tidiga två års trotsen men inte vet jag. Har inte upplevt detta tidigare. Oavsett finns ingen respekt, och det nog inte ens för fan själv om han skulle dyka upp.   Men med allt detta på huvudvärke från h-vete, nätter med lite sömn.. ja det gör något med en. Och jag mår både fysiskt & psykiskt dåligt.. Inte att jag är ledsen så men mår helt enkelt inte alls bra... Semestern blev kanske inte vad man hoppats på på alla plan... Men jag är ändå nöjd.. Men i det sista har åter funderingar kommit & jag förvånas dock inte av människor.. Hur olika man kan se på saker & ting.. Saker som sägs, som ändå inte blir av, löften som ges som inte hålls.. Alla lögner.. Saker man inte bara kan vara rak nog att bara säga som det är. Åter är man på stadiet där man bara är trött.. på dom flesta & speciellt på mig själv... Jag är trött på att "inte bli sedd"... för det är just som man känner sig.. som luft som en liten vind som inte finns.. Och vet inte hur jag ska ändra detta... Jag är inte den som syns, hörs & märks. Det har jag nog aldrig varit.. Och det är kanske där jag borde påbörja ändringen.. Men samtidigt har jag inget behov av att bli sedd så sett.. Jag lever i min bubbla med barnen & just det fungerar väldigt bra. Sedan när bubblan spricker, ja jo då tar jag det därifrån. 

 I alla fall längtar jag till slutet av veckan. Då packar vi in i bilen & drar härifrån några dagar. Ska bli så otroligt skönt. Få se lite annat & lite lugn & ro från vardagens alla måsten. Det ser jag fram emot. Och så efter semestern så har jag lite projekt jag ska börja ta tag i. Livet går vidare i min bubbla. Nu måste jag snart ut & handla lite men sedan ska jag fortsätta stänga in mig från omvärlden (och speciellt en granne   ) och sitta här alldeles för mig själv, & Gizmo förstås... Så som det oftast är. Hoppas ni alla haft en fin semester. Själv är jag nöjd & ser faktiskt fram emot att få börja jobba lite igen, men först ska sista veckan njutas för fullo    Snart är hösten här & så även julen   Tiden går fort vet ni 

Haha förklarar inte närmare men ödet är som det är & denna gång är som alla andra. Jag sitter här lite fundersam... Hur man påverkas av andra.. varför det är si & så.. Nej inte att jag mår dåligt på något vis för det gör jag inte.. Egentligen. Utan jag har nog helt enkelt kommit dit att jag tar saker som det kommer. Låter livet ha sin gång & har väl bara godtaget att så är det bara. Men visst är det trist & tråkigt att sitta ensam, men ändå inget jag stressar med. Låter det ha sin gång vad som än komma ska. Det viktigaste är för mig mina underbara troll som det är väldigt tomt & trist utan. Men i alla fall fått röjt rejält i skåp & lådor eftersom jag varit på jakt efter mitt pass. Haha som jag letade efter i typ 3 timmar innan jag stort sett hade gett upp innan jag hittade det på ett helt oväntat ställe. Så fort jag får veta om jag får ta semester så blir det att åka utomlands i september   Längtar!!! Och så funderar jag mycket över lite annat.. Gud kan inte annat att tänka att är det möjligt? Vissa skulle bara veta vissa saker haha Blir nästa chockad själv.. Vill inte gå närmare in på det heller... Finns många ögon därute. Sen tänker jag på annat... hur man kan sätta spår bara så där...Och undran om varför.... Alla dessa varför   Jag är en liten filosof & tänkare haha Och inte något jag heller kan utveckla.. Bara så otroligt synd att det blev som det blev... Men livet är en konstig sak som man nog aldrig blir klok på. Och mina tankar får fortsätta bli mina då det inte kan skrivas här. Men nej så är det bara. Nu har jag en liten sak jag hört rykten om som jag försöker luska i. För jag blir imponerad om det finns sådana människor i världen vilket jag ju vet att det finns. Bara att det är ett fåtal i hela världen. Och sådana människor skulle det finnas fler av! Nog från mig för ögonblicket. 

Jag sitter & tänker nu på ödet. För är det något jag tror på så är det just det. Att allt som händer på sitt lilla vis har en mening. Att vi kan välja vägar men att det på något vis redan är förutbestämt. Känslan jag sitter med nu är helt otrolig & ändå lite skrämmande. Hur man på något vis på sätt & vis kan möta en människa som känns som ens like. Och på något sätt ändå skrämmer det mig. Jag har så svårt att lita på människor & släppa in dom. Och när jag först har gjort det har det visat sig att jag inte borde ha gjort det. Ska jag våga riskera det igen? Släppa in någon i mitt liv igen? Jag vill inget annat & samtidigt inte. Haha tittade just ut & fick se regnbågen, tecken på något? Men oavsett, har man egentligen något att förlora på det?  Det enda vore väl att man åter kan bli besviken. Men tänk om det faktiskt är "the real deal" och jag missar det för att jag valde fel. Inte vågade. Regnbågen lyser starkt, helt otroligt. Hade jag varit en bra fotograf så hade jag nog fångat den i kameralinsen. Men just i detta ögonblick ser jag det nog som ett tecken. Att följa det mitt innersta säger. Så får vi se. Vem vet, det kanske är jackpott?   

Ja här har det varit tyst en stund. Vi njuter av semester, sol & värme. Sedan barnen kom hem i tisdags har vi varit på stranden stort sett varje dag & bara njutit. Jag har två barn som verkligen älskar vatten. Och eftersom värmen varit rätt så intens så blir man själv helt slut när kvällarna kommer. Men jag älskar det. Och njuter av livet & barnen & allt som hör semester till. Och att få en ny vändning på livet känns även det helt fint. Haha kan inte annat än skratta. Men det är en historia för sig själv & inget som hör hit egentligen. Känns otroligt bra att man inte gjorde ett "större" misstag & att ens rätta jag visar sig i tid. 

 Men det spelar mindre roll. Livet känns otroligt bra & fått som en ny kick. Ny energi på sätt & vis. Redo för nya utmaningar. Nej har väl inte så mycket att skriva om, ville mest bara komma in & visa att vi lever.    Blir nog inte mycket skrivet här framöver heller. Vi ska njuta, jag & mina barn och vi tar dag för dag som den kommer. 

Ha det nu bra alla & njut av sommaren     

Då var det söndag.. Och helgen har varit helt okej.. fram tills idag.. kan bero på för lite sömn.. tankar som spinner på... skulle önska man bara kunde släppa allt nu... men så kommer stunder då ångesten pockar på.. gör sig påmind... Jag vill inte skriva här vad som surrar... finns ändå nog med folk därute som tycker jag är idiot ändå... Men ändå är ju dettta min "friplats"... stället jag kan få ut allt utan att folk ska behöva påpeka vad jag skriver... Men det finns ju inte.. alla varför som åter kommit tillbaka... vad om? Och tänk om..? Sommaren som skulle bli så bra.. Men som vanligt blir det aldrig vad man tänkt, och så är det ju bara... Känslan av att man vill vrida tillbaka tiden finns fortfarande där inombords... Livet som inte alls blivit som man tänkt sig... Livet man drömde om... Men jag vet vad jag måste göra efter semestern.. Jag inser det helt & hållet... 

 Men förutom just denna stund har helgen varit okej. Även om saknaden efter mina barn är enorm.. Jag har gjort en massa nyttigheter, ja visst för att hålla mig sysselsatt   Och för att göra sådant som inte är så lätt med barnen hemma. Har även umgåtts med vänner. Och kändes så otroligt skönt att även om man haft mindre kontakt kändes det inte så när vi alla möttes igen. Utan då var allt bara som vanligt   Och det känns otroligt bra. Idag ska jag även fortsätta göra lite nytta, nu ska det snart röjas i lådor & sedan sortera bilder & sätta in en del av typ 1000 (!!??) bilder i album. Så ska nog klara hålla igång även om jag inte mår toppen. Men just nu ska jag rensa huvudet & bara ha min stund. Sedan blir det bra igen. Få ut det negativa & ändra till det positiva. Det blir bra idag med. 

Är så trött & sliten... vilket även innebär att jag blir känslig.. Nätterna har fortsatt vara hopplösa... inte bara min hand som värker utan Noah har haft några jobbiga nätter vilket nog beror på den analkande förkylningen.. Och är det så konstigt med tanke på vädret? Och så sitter man fortfarande ovetande om var man har människor... Och det är så tufft på många sätt & vis... Och ändå kan jag inte riktigt fråga rakt ut heller... och har inte helt svaret på varför... Jag sätter ärlighet så högt, nästan den viktigaste egenskapen någon människa kan ha som jag har i min närhet... Men det är ingen som någonsin bara säger som det är... Och mår dåligt av hela situationen som blivit... Och ensamheten är större än någonsin... saknad... Men var väl inte oväntat att man skulle skrämma bort alla som kommer in i mitt liv.... Jag skulle nog även jag ha backat om jag mött mig själv... eller för den delen läst min blogg... Och ändå kan jag inte riktigt släppa taget.... Jag vill inte... inte än i alla fall... Men hur ska jag fixa det som gått snett? Jag har försökt på alla sätt & vis.... Kanske det inte räcker..? Och med allt det där som rubbat mitt sinne så blir ångetsen inför helgen bara större & större.. Med barnen håller jag mig på benen... utan... och med vetskapen om ja........ den känslan är skrämmande...... Men måste tänka på dom i första hand & det är det jag gör i denna situationen. Eller ja alltid självklart... 

 Men utöver detta har helgen varit bra. Fick städat klart, vi har varit ute mellan regnskurar. Busat & haft kul. Hälsade även på en kompis förut och barnen verkade ha kul ihop. Var tvungen att hitta på något då jag kände mig så otroligt trött. Och det hjälpte för stunden att komma bort lite... 

 Och i morgon är det måndag. Ny vecka med jobb. Sista på en stund eftersom semestern är rätt runt hörnet.. Kan blir intressant hur det kommer gå. Dels med handen som värker utav h-vete men denna gång mer runt handleden. Och så är det att Noah börjar bli förkyld. Kommer febern antar jag att det är jag som stannar hemma.. 

 Nää i morgon hoppas jag att jag får den nya boost jag behöver. Lite mer energi & en bra natt i natt.. Hoppas tankarna & värk håller sig borta & att Noah sover hela natten.. Man måste ha drömmar, även små   

 Skulle behöva diska nu.. men tror inte jag ids.. Funderar på att investera i en diskmaskin, som tidig 30-års present till mig själv kanske.. Tänk att man snart är där.... usch... ska inte tänka på det nu.. Ger även det lite ångest.. 

 Men det blir nog bra....