4 december & fortfarande ingen snö & heller ingen riktig julkänsla. Och dessutom spelade jag julmusik idag & stekte krumkakar. Det hjälpte heller inte på känslan. Men men det kommer väl kanske. Har annars idag haft en bra dag. När vi hämtade Isak på dagis lekte vi lite i lekparken & bara njöt. Solen sken & det var härligt. Bara skönt att få lite frisk luft. Barnen lämnades hos sin far & där skrev vi även under sista pappret inför skilsmässan. Så bara dom blir inskickade nu så är det finito. Konstigt & ändå inte.  Men medans barnen var där så åkte jag till min bästa vän. Bara för att säga hej. Och stannade där tills jag var tvungen att åka. Och nu är vi alla hemma & barnen sover. Humöret vid lämning var nog inte det bästa kan jag påstå    Inga glada toner där inte. Men det är väl som folk flest. Får man inte som man vill blir man sur. Det är ju bara så. Men varför tar vi inte alls eller en annan gång    Men sedan sist tjafs har vi knappt pratat som vuxna med varandra. Vi borde egentlige med tanke på barnen men vi tar det mesta via sms. Inte helt bra det heller. Men men så är det i alla fall just nu. Och det fungerar för vår del än så länge. Har förberett lite nu på fotografering i morgon. Puh är mest nervös för det hela. Noah ska ta sina 1 års kort & så blir det syskonkort på det.    Men saken med Noah är att tålamod finns det lite av & dessutom ska han ha två olika typer kläder på sig & han hatar att klä sig. Vi bråkar varje dag. Ett rent slit tidvis. Sommaren är allt en bra årstid   I alla fall vad gäller kläder. Blir nog bra bara vi kommer iväg & vi får gjort undan allt det där. Nej packa ner & fixa det sista nu. Vi hörs!

Vad är styrka? Vad innebär det? Tack för alla fina ord & kommentarer jag fått   Styrka för mig vet jag inte riktigt vad är. Just nu för tiden försöker jag bara ta mig i genom en dag i taget & njuta av det. Men tyvärr har inte det varit lätt dessa senaste dagarna då det är mer bråk än vänskap bland mina söner natt som dag.. Och sömnbrist & bråk gör nåt med en.. Men det är ju så bland syskon även om det inte alls är kul. Inte för nån egentligen. Men har ändå en lite annan attityd än jag haft tidigare. Men klart som f det är tufft nu när båda i det sista vill ha full uppmärksamhet. Som en enda person räcker man inte till för just detta. Att ge dom båda det dom vill ha samtidigt... Men jag försöker lösa det så rättvist som möjligt även om den ena kanske sitter & gråter. Men just detta har blivit Noahs lilla sätt att få som han vill. Inte lätt som mamma att inte trösta eller så då.. Men jag känner ju honom & Isak behöver ju också mig. Och Noahs utbrott har fortsatt. Helt utan vidare kan han bara lägga sig ner urförbannad, gråta & dunka huvudet i golvet. Jodå grannarna är nog nöjda. Haha tur vi flyttade innan han började med detta    Bara tanken på hur den förra grannen skulle ha reagerat på det   

 Sen är det detta med dårligt samvete. Usch jag är full i samvete även fast jag inte borde det. Har just nu dårligt samvete över en grej. Och det kan jag med all garanti säga att jag inte borde ha. För denna person har garanterat inte det för min skull... Men ändå så får jag det.. Hmm konstigt nog.. Men nej ska stå på mitt & inte lyssna på samvetet denna gång. 

 Och ja.. min fristad är på väg att försvinna under fötterna på mig. En plats där jag känt mig trygg & fått stöd. Och det verkligt konstiga är att jag är likgiltig ovanför just detta.. Men då vet jag också innerst inne att den smällen kommer att komma. Det handlar bara om när. Har bara inte riktigt gått upp för mig. Vill inte helt tro att det ska hända.Men men livet går ändå vidare & tar dag för dag & steg för steg.

 Känner huvudvärken på väg tillbaka.. Jättekul när jag inte har nån slags smärtstillande kvar.. Och då finns det risk för migrän vilket blev resultatet förut idag då jag gått med huvudvärk för länge.. Men det löser sig väl... Har i värsta fall flytande alvedon här..  Nej det var nog allt just nu. Ha en fortsatt trevlig december kväll (och typ 10 plusgrader   ) 

Ja då visar kalendern på 2 december. Och åter minusgrader. Och det är bra. Fast all julstämning man hade är som bortblåst. Haha nu längtar jag bara tills allt är över    Nejdå riktigt så illa är det inte. I alla fall var det andra dagen med paketöppning för Isak. Tror inte han riktigt förstått varför. Men varje dag förklarar jag att det är en kalender som varar varje dag fram till julafton & efter tomten varit här. Hmm om jag nu får tag i nån tomte. Hoppas det. Ska fråga grannen. Och Isak ska ju lämna sina nappar till tomten så tomtebarna kan få dom. Haha ja det kan ju bli riktigt spännande. Och igår då... Jo förmiddagen började bra. Fick konstaterat att Noah haft tre dagars febern. Varade dock inte i tre dagar men efter sin lur igår var han full i prickar som idag är borta. Och efter sin lur var han helt hysterisk. Bara gråt & var arg & ingenting jag gav eller gjorde hjälpte ett skit. Själv var jag totalt slut efter att knappt ha sovit nåt på några dagar så det slutade med att jag också satt mig ner & bara gråt. Känslan av att vara en oduglig mamma som inte kunde hjälpa sitt eget barn. Men inte så lätt när man inte vet vad den lille ville. Skrev till min mamma & bad om hjälp.. Och underbara Isak tittade på mig när jag gråt och sade: Men mamma inte var ledsen. Laga mat istället   Mamma kom & hämtade Noah & strax efter dök ett sms upp i telefonen där barnens far ville ha barnen några timmar. Noah hade redan blivit hämtad & Isak ville inte. Mån tro det hela bottnar i fjäsk & kanske dårligt samvete? Men nog om det. Fick tillbaka Noah & då var han på något bättre humör ända till läggdags. Då var han lika hysterisk & gick inte att få att slappna av. Men till slut efter mycket om & men somnade båda barnen. Gick också tidigt i säng för var ju helt skrot. Och natten var si sådär då lillen vaknade hysterisk ett antal gånger. Men känner ändå att idag orkar jag ta den kampen. Och igår rensade jag åter min vänlista på facebook. Tog bort dom jag inte vill ska veta vad jag skriver där & dom jag inte har nån speciell kontakt med. Vissa behöll jag bara för att jag vet dom spelar candy crush haha   

 Och själv mår jag ganska bra. Hade egentligen en tid idag för att prata ut lite men den avbokade jag då jag känner att jag vill fixa detta på egen hand. Fast har nåt annat på gång men det berättar jag senare. Saknar lite att få prata med en speciell person i mitt liv. Bara för att prata & skvallra. Men vet också att denna person ska jag inte "störa" än. Så då har jag helt enkelt hållit mitt avstånd för att tänka på denne och inte på mig själv   

 Och nu verkar det som om jag faktiskt blir skild i år. Konstiga tanke    Men ändå härligt. Då kan jag gå in i det nya året med blanka papper & som helt & hållet singel. 2014 ska bli mitt år! Haha ja vi får se. Går i alla fall in i det nya året med annorlunda tankesätt & med positiva ögon. Funderar fortfarande på namnbyte på mig & barnen men inte kommit längre än så. Känns bara krångligt egentligen. Men vi får se. Är ju aldrig försent   Nej nu ska jag nog sätta mig & brodera lite. Passa på när minstingen sover & Isak är på dagis. Ha en bra dag! 

Kan ni tänka er? I morgon är det 1 december... Det går fort tycker jag.. rent för fort.. Jaa dom här sista dagarna blev väl inte helt som tänkt. Inte för att jag tänkte nåt. Men jo ni förstår, igår hade ju Noah feber som jag redan berättat om tidigare.. Men på sena eftermiddagen då vi var ute hos min mamma var han jättekonstig. Otroligt slapp. Jag förstår ju självklart att barn också blir trötta & slappa av feber.. Men han bara sov,sov & sov. Fick inte i honom mat & heller inte knappt nån dricka... Hade tänkt åka hem men så hängde detta med feberkramp i bakhuvudet då just detta ligger i släkten. Så ringde sjukvårdsupplysningen & med prat & råd tyckte dom jag skulle åka in till karlstad med honom just för att han var så medtagen & knappt åt. Jodå sagt & gjort. Fick tack & lov med mig nån syster. Barnens pappa kan stå för sitt. Han blev i alla fall informerad & resten blev upp till han & nej han dök inte upp för den som undrar. Den frågan varför får han själv svara på. Gick i alla fall väldigt fort ändå där inne tack & lov. Vi kom in rätt fort. Han blev kollad i öron, hals & feber. Prover blev också tagna. Men visade inget så det var bara att åka hem. Nojiga mamman vet ni   Men men hellre åka in och kolla upp det än att det då kunde ha blivit nåt under kvällen. Men han piggnade till innan vi åkte hem. Så det var skönt att se. Men ätningen idag har inte alls varit bra    Men febern har ju i alla fall lugnat sig & han har varit lite gnällig & väldigt kosesjuk.   Så inte hänt så mycket idag. Isak har varit ute hos sin mormor & morfar hela dagen då han inte velat följa hem. För kusinerna var också där så hade nog väldigt kul med dom eftersom han inte ville med hem första gången jag & Noah åkte. 

Nej nu får ni njuta av sista november kvällen. I morgon är det december & ny månad & snart jul    

Här i livet lär man sig alltid något, om det är bra eller dårligt är svårt att säga. Nu tänker jag lite på "oss" snälla människor. Vad får man för att man är snäll egentligen? Vad tjänar man i slutändan på det? Inte ett jäkla skit kan jag tala om för er. Snälla människor blir utnyttjade, kommer ingenstans och får inte ett dugg tillbaka. Låt mig också påpeka att detta gäller inte alla. Jag har fått nog att bli utnyttjad & använd. Nu är det fan slut på snälla mor i huset. Jag kunde ha skrivit så mycket skit (eller sanning) just nu men jag är bättre än så & större än det. Vad det handlar & bottnar i stannar hos mig. Men man ska aldrig sluta förvånas. Eller blir inte ens förvånad längre. Jag tycker det bara är jäkla skit att detta också går utöver helt oskyldiga människor. Men jag har en stor tro på att "karma's a' bitch" "what goes around comes around" osv. Man får i slutändan som man förtjänar. Bara vänta ska ni se om sådär 10-15 år. Så ska ni se att jag har rätt   

 Och själv har jag kommit lite närmare insikten att "leva för dagen". Jag tar en dag i sänder men känner att det faktiskt är så jag vill leva. Att jag vill njuta av varje dag. Allt som händer & ta vara på varje minut. För man vet aldrig när det faktiskt tar slut. Jag ska ta vara på varje minut med det största som hänt i mitt liv. Barnen   Jag ska ge dom allt jag kan & alla möjligheter jag har för att dom ska få det så bra som möjligt & minnas mig som en bra mor. En dag blir dom stora & upptäcker vissa saker själv. Och den möjligheten ska dom få. Och när livet blir svårt eller tufft för dom vill jag lära dom att dom alltid kan komma till mig oavsett vad. Dom ska kunna lita på mig & veta att jag alltid finns för dom. Att livet faktiskt är tufft ibland men att man ändå kan lära av det & gå vidare. 

 Så mina vänner: Låt livet börja!   

 Nu ska jag mysa lite med en febrig minsting. Snart drabbar det nog tyvärr mig också. Om det inte är nån barnsjukdom det handlar om.

 Ha en trevlig dag! 

Jag önskar att man bara kunde vända på saker.. som en krona.. Bara vända den sidan man vill ha & stanna kvar där. Att må toppen. Alltså jag mår ju inte dårligt heller..eller? Det känns som om livet går bara på automatik.. Jag är varken glad eller ledsen..utan ingenting... känner ingenting..livet bara går... Förstår ni vad jag menar? Och det är väl heller inte bra? Jag vet inte vad mitt problem egentligen är.. Jag har det mesta jag nånsin önskat mig.. mina underbara barn..vänner & familj.. Men ändå så är det som om det bara stannar... Jag har liksom bara stoppat att leva... För just det kan jag inte påstå jag gör.. Jag lever inte.. jag bara finns.. Klart jag är glad för alla små saker som händer.. Glada barn som hittar på bus & allt som hör till.. Barnens skratt... Jag kan liksom inte helt förklara... Men jag behöver säga "stopp" nu... Att nu får det här vara bra.. Nu får det fan vara slut.. Dags att börja leva, skratta & må bra.. Jaa som att vända på en krona... tyvärr funkar det nog inte riktigt så.. Jodå visst för en stund men sedan är det tillbaka igen.. Nu vill jag bara ha ett avslut en gång för alla. Bli färdig & må kanon... 

 Och ibland undrar jag om jag egentligen tänker för mycket? Eller för lite? Jag undrar om jag kanske drog förhastade slutsatser... Nej.. jag vet inte.. ska inte tänka.. och ändå måste jag det.. Jag har barnen att tänka på & för min del kommer dom gå först oavsett vad.....Nån som vill byta plats för några dagar?... Nej jag vet ju att allt löser sig. Och det kommer det göra.. Jag behöver bara ta tag i det & ta den tiden jag behöver för att det ska vara... För att det ska stanna

Hur mås det därute? Jag? Joo ingen kommentar.. Jag jobbar på saken & har tagit ett väldigt stort steg för min del. Vad det handlar om tar vi vid ett senare tillfälle. Vill också påpeka en annan sak & det är att mitt mående egentligen inte är någons fel. Och för er som kanske inte får svar på sms & facebookmeddelande är det inte för att jag inte tycker om er eller så. Jag orkar helt enkelt inte.. Man har fullt upp på dagar & på kvällarna finns inte orken.. Men vi går vidare... Vad händer runt i kring mig? Jo min lilla son tog sina första steg i måndags!!!! Blev väl fyra typ totalt. Det roliga är ju att en annan ropar av glädje & klappar händer när nåt sådant händer. Vad tror ni han gör nu varje gång han reser sig upp för egen hand & tar några steg? Haha jo tittar på en, klappar händer & ropar    

 Och igår eftermiddag hände nåt med äldstemann.. Var inte alls sig själv.. Väldigt klängig & somnade t o m i mitt knä.. Han var helt färdig. Och då var febern ett faktum. Och han är inte som "vanliga" människor vad gäller bajsandet. Det kan gå tre-fyra dagar emellan. Men kollade lite med hans far & han hade inget gjort där i helgen. I alla fall oroade jag mig lite för detta faktum då jag är osäker på när han gjorde nåt senast. Men när jag tänker efter är det nog altså en vecka sedan nu. I alla fall skulle dom båda till sin far en sväng igår. Isak ville inte. Och det fick han själv berätta. Och jag personligen tycker inte man ska tvinga dom & speciellt inte när dom är sjuka. Så Noah stannade & Isak följde med mig hem. Och inget åt han... Tjatade redan vid 17 att han ville sova.. Vid 18 sov han då jag inte tyckte jag kunde tvinga honom. Ringde sjukvårdsupplysningen just pga att han klagade över ont i mage & feber. Skulle avvakta men om han skulle vakna av smärta & högre feber så var det in direkt. Och när jag fick hem Noah ville ju inte han sova... Så höll väl på en timme innan jag var tvungen att ge upp själv & lägga mig med dom. Till slut somnade han men det var den egentiden det.... Natten inhöll oroligt sovande från båda barnen, varav den äldsta feberyrade, pratade i sömnen & vid ett flertal gånger frågade om det var morgon.. Och idag har febern legat jämn & efter telefonsamtal till vårdcentralen har jag börjat med laktulos för att få igång magen. Men inget har hänt... Så inget dagis idag & heller inte i morgon.. Fortsätter det också i morgon ska jag ringa på nytt... Tycker det känns allvarligt när det gäller mage & feber.. men är kanske bara en nojig mamma? För han verkar inte ha ont så sett att han vrider sig i smärtor... Men däremot äter han knappt.. Men magen är väl rätt så full... 

Och sen oroar jag mig över min allra bästa vän. Nämner inget där. Men tänker massor på dig gumman!!!    Usch allt på en gång... Själv undrar jag vad det nästa blir... Om jag denna gång ska knäckas fullständigt... Varit så mycket nu & jag känner mig yr & ja... Men men ett steg & hoppas det funkar. 

 Och renoveringen blev helt & hållet klar idag.. Känns konstigt att det inte kommer nån i morgon & knackar på dörren. Man har ju på nåt vis vant sig vid "springande" in & ut & ljuden & små pratet. Haha speciellt med Noah    Blir lite konstigt... Nej nu ska jag göra det man brukar göra denna tiden på månaden.. Hmm kul.. Brukar inte klaga för klarar mig väldigt bra   Men denna månad har det blivit lite mycket. Men klarar mig fint ändå. 

Jag mår inte bra... inte alls bra... All glädje som man känt är som bortblåst... Inför det mesta... En kväll som startade så bra slutade i katastrof.. Tack vare några få ord... Jag har alltid haft lätt för att ta åt mig allt det negativa. Det är det som sätter sig fast.. Allt positivt går in ena örat & ut det andra... Att folk ens vill umgås med mig förstår jag inte... Inte alls... Jag är ju för fan helt jävla störd i huvudet.... Allt som varit & allt som hänt bara rasar i mitt huvud... Och just nu ångrar jag varenda liten sak som hänt detta år... Kunde jag ha gjort nåt annorlunda? Vad gjorde jag för fel?... Allt bara rasar innom en... Hade det inte varit för barnen, familjen & goda vänner så vet jag inte vad jag skulle gjort... Jag känner för att bara ge upp... Men i bakhuvudet ligger det ju att man faktiskt har dom... Ja... jag är nere i skiten igen.... Depressionen är nu ett faktum... Och nu backar jag tio steg... Tar avstånd en stund... Människor omkring mig ska få slippa min skit.. Mina problem... Jag sätter mig i min bubbla & stannar där... Och hör ni inget från mig på en stund är det för att jag helt enkelt bara vill vara ifred.... Ni behöver inte oroa er.. Det kommer inte hända nåt... Så illa är det inte... Jag måste bara bearbeta allt detta... Börja om på nytt... Få bort detta "galna" i mitt huvud... Kommer jag alltid vara störd? Psykiskt sjuk? Var än livet för mig känns det som om jag på nåt vis trampar på andras liv längs vägen jag går... Vad har jag gjort för fel i mitt liv som gör att jag måste gå i genom sådan här skit periodvis i livet...? Varför kan andra bara "glida" genom sina liv utan att ha minsta lilla bekymmer? Jag ber hemskt mycket om ursäkt i förväg att jag kommer dra mig undan.. Men känns som om det är det är nåt jag behöver... Ni förtjänar bättre än att få dras med min skit.. Idag ska jag bara ha en sådan här skit dag.. Tills barnen kommer. Då tar jag på mig min fasad. För doms skull... Dom ska få slippa se mig nedbruten. För det förtjänar dom inte. Dom ska se en glad & lycklig mamma. Inget annat.....