Jag mår faktiskt otroligt bra. Haha som att vända på en krona det där. Men vet ni, jag har kommit fram till vissa saker & har mål jag börjat sätta upp på alla möjliga plan. Inget jag tänker gå ut med men nu ska jag själv vända oturen. För är inte allt man kan kontrollera men det jag kan ska jag själv se till att det går min väg. För nu jäklar   Och ja nu återstår det bara att se om man verkligen kan lita på vissa människor. För det kommer definitivt sättas på prov framöver. Men jag känner att det jag nu bestämt mig för kommer i slutet bli något positivt. Nu ska jag först & främst endast tänka på mig själv. Och jag ska komma i första hand en stund. För det har nog aldrig hänt. Haha nu gäller detta inga stora förändringar vad gäller barnen för oavsett vad går ju dom först. Vill inte säga något till någon. Så ingen behöver fråga. Svar kommer tidsnog vad det hela handlar om. Men allt känns bara bra. Och det finns en mening bakom det mesta. Och det är det som kommer bli intressant. Hur resultatet kommer bli av detta. Men jag ser fram emot det. Ska allt bevisa det för vissa. Och vad som än måtte komma att hända & skje så ska jag hantera det. Och det på ett annat sätt än tidigare. Jag är peppad & redo för detta. Nu ska allt vändas upp & ner på alla sätt & vis. 

 Och även om den kommande helgen blir utan mina små troll så känns det okej. Jag tar det som det kommer. Men även det gör mig inte ledsen som tidigare i veckan. Denna helg ska bli som en kick off av vad jag har som mål. 

 Och vet ni, den kommande sommaren kommer bli full med överraskningar. Detta ska bli skoj. Jag är redo nu. På alla plan. Och första gången jag på riktigt har den känslan. Peppad & full i motivation & energi. Time will show you know. Och det roligaste av allt är att detta ska jag behålla för mig själv. Och bara mig.   Men oj vilken härlig känsla man sitter med. Och nu ska jag även klara bevara den så gott det låter sig göras. Mina vänner. Dags att leva! 

Jag har haft en mindre bra dag idag... knappt pratat med nån då jag inte känt att jag orkat... det har blivit lite för mycket åter igen... Huvudet & tankar har gått på högvarv... generellt sett är det bara lite mycket... Känner bara mer & mer att jag behöver nåt positivt & kul som händer... Alla dessa negativa händelser har gjort sitt.... Och denna hemska ensamhet... känslan av att inte riktigt kunna prata med nån.... Och dom allra flesta drar sig nog undan.. Och jag förstår & ser det även om det är sårande. Men vem står ut med allt som händer & skjer kring mig? Ja jag har själv på sätt & vis valt livet jag lever. Och just det har jag inga svårigheter med. Allt med barnen fungerar & klarar det helt fint. Och det kan nog ingen säga något annat om. Det är allt det andra som hänt som blivit för mycket... Och som jag har magont inför kommande helg.. Länge sedan jag känt så eftersom jag tyckt det varit okej.. Men att behöva lämna från mig barnen nu till helgen känns oerhört tufft.. därför är jag lite i tankarna på att packa en liten väska & dra bort över helgen. Och undrar om jag inte ska ta två flugor i en smäll. Barnen eller spec Isak behöver lite nya kläder & även sommar kläder. Och jag behöver komma bort. Så nu funderar jag på att boka hotell vid Ullared. Samtidigt som jag då kommer bort så kan jag även få undan den biten med kläder. Visst lång & tråkig väg att köra ensam. Men vad då? I stället för att sitta ensam & glo i lägenheten kan jag ju lika gärna göra det så.. Värt att fundera mera på.. Vi får se vad som händer. I morgon är det en ny dag & då hoppas jag kunna lägga allt åt sidan för en stund. Ska ta mig upp igen ska ni se   

Kanske det är dags nu.. Avsluta allt en gång för alla.. ta sitt pick & pack & bara dra. Mot ett nytt liv. Med nya möjligheter. Kanske det helt enkelt är dags att få ett liv.. Ta med mina barn & bara flytta. Bort härifrån. Krasst sett kan jag flytta var jag vill med dom inom sveriges gränser. Och vad har jag egentligen som hindrar mig, förutom jobbet förstås? Kan lika gärna sitta ensam uppe i typ haparanda som här.. eller hur? Inte för att det är min dröm. Jag har en dröm om en plats som faktiskt ligger i sverige. En plats jag stortrivs på & alltid får en viss känsla av när jag då nån gång åkt dit. För känner mer & mer nu att mitt sk liv här nog har gjort sitt. Och kanske även min otur kan vända om jag tar det steget & bara drar. Lär ju inte få besök men det händer ju typ aldrig här heller. Så varför inte börja undersöka möjligheterna? Jag närmar mig dom trettio & vad har jag egentligen gjort med mitt liv? Inte ett dyft... Förutom mina två barn har inget absolut inget hänt.. Alltid stannat kvar på denna plats.. Haft olika människor i mitt liv som varit både negativt & positivt... Och numera känns inget så som det en gång gjorde.... Allt har på en kort tid vänts upp & ner. Och jag har tröttnat på allt.... Kanske på tiden att få en helt ny start.. 

 Sitter även & tänker lite på det här med semester. Funderar på att boka en tur med mina grabbar. Men saken är den att just det inte är så lätt när dom är så små & jag ensam. Visst jag klarar helt fint att åka nånstans ensam med dom. Herregud är ju ensam 24-7 med dom annars så vad skulle skillnaden bli? Mitt problem blir ex om vi åker nånstans där det är vattenland. Minus: Jag är ensam & svårt att bada & hålla koll på båda samtidigt. Samma med ex nånstans med typ tivoli: Kan inte åka med båda samtidigt... Men har lite idee'r. High Chapparal ex eller Nordens Ark. Det borde ju ändå kunna gå? Men ännu ett minus. En bit att åka & för att säga det milt är inte Noah så nöjd med att åka bil. Ännu ett minus med andra ord.. Men sedan har vi bara typ hyra stuga nånstans bara för att komma bort lite? Egentligen behövs det inte så mycket mer. Jag får funderar lite till..

 Annars.. jovars livet rullar på. Har haft barnen hela helgen så varit med dom & utöver det inte mycket annat... Synd att värmen försvunnit men får tänka positivt att då kanske vi får mer av den varan på sommaren. I morgon är det ny vecka, med dagis & jobb. Livets gång. 

Jag försöker se ljust på saker & ting. Försökt ändra min attityd gentemot livet för att se om det då kanske äntligen allt kan bli lugnt för min del... men så åter en gång verkar inte "helvetesåret" ta nån ända....Som ex det här med handen.. Jaja tänkte jag. Tog det med en axelryckning & lite i bakhuvudet: "nu kan det väl ändå inte bli något mer på en stund". Bara den tanken som ploppar upp lite på automatik... Och jo visst skulle visst inte stanna där heller..... Fick höra en otroligt skrämmande nyhet... Och just när man fått höra den så blir man lite chockad & det går liksom inte riktigt upp för en med en gång... Vad det egentligen är prat på.. förstår ni... Nu har allt slagit till och det med rejäl kraft...... Jag har sett allt för väl, med egna ögon vad som kan ske... och det gör så ont i mig.... Jag ber, även om jag ingen tro har... att snälla snälla.... ett positivt besked... Det är allt jag nu önskar av hela mitt hjärta... Men jag är ingen positiv människa... allt som hänt & varit har gjort mig till mer en pessimist... Jag kan inte tro att det ska gå bra även detta.. För åter kommer det då visa sig gå fel... Åt ett helt annat håll än vad man innerst inne önskar.... Vad är det här egentligen? Vad är meningen med allt som händer mig & min omgivning? Är det jag som helt enkelt bara ska försvinna för att allt ska ta slut? Allt det negativa.... Kanske det faktiskt är jag som drar med mig oturen? Tänker jag efter kan det ju på något konstigt vis stämma... Har många ex på just det men inget jag vill eller kan skriva här... Så håll er borta från mig.... Allt för tydligt kan det ses att jag är en otursföljd människa som drar med mig det till andra... Just nu är det bara skit med allt... och visste ni vad jag fått veta skulle ni kanske tycka detsamma... Men som det är just nu är det inget jag ska dela... Hela jag är i spillror just nu.... har rasat samman.. igen... 

 Men vet ni... livet är kort... jäkligt kort... och stunder som detta ett rent h-vete.. Men dom stunderna är ändå få om man ser i det stora hela.. Det positiva är: Det går faktiskt mycket bättre med handen. Barnen är hemma & sover i sina sängar. Gud mina barn som jag älskar mer än något annat. Och en annan positiv grej som värmde mitt mamma hjärta. När doms far lämnade barnen förut fick han en rejäl hejdå kram av Isak. Och eftersom det är så ovanligt (som jag ser) blev jag så otroligt glad & lättad på ett vis. Men tyvärr hjälper inte tanken på det positiva känslorna som stormar i mig just nu... Rädsla, oro.. ångest.... Och sen har vi även det faktum att om exakt 22 dagar finns inte barndomshemmet längre innom familjen... Det har varit på gång länge men först nu även detta börjar jag inse.... Hemmet med så otroligt många minnen..... friheten som fanns där.... Alla underbara minnen från när man var liten... Minnena har jag ju kvar men det kommer även bli det enda..... 

 Jag undrar mer & mer vad ödet vill ha av mig för att allt ska bli lugnt.... vad jag kan göra åt allt... och om det finns något jag kan göra för att stoppa vägen livet nu tagit... För nu vet jag i ärlighetens namn inte hur mycket mer jag kan klara hantera... Jag vet jag tar mig i genom även detta.... För stunden & tills man vet mer... Men jag vet även att jag har två barn som jag gör allt för. Och då vet jag även att på något vis ska även denna tröskel gå att hantera... Men som sagt dom sover & jag "tillåter" tankar & allt rasa & jag tillåter mig själv att må skit... Att ha hela världen på mina axlar... För just nu är jag tung... Och känslan av att ha alla världens problem på mina axlar... I morgon är en ny dag... Då ska det vara en normal dag för mina barn. En normal mamma som mår bra. Men det tar vi i morgon

Snälla snälla ödet... eller vad som nu styr denna värld & rår över alla händelser... Har inte jag fått nog snart? Kan jag inte bara få en paus från alla händelser ett tag? Ett liv i lugn & ro? Finns det ingen gräns för vad vissa ska genomgå i livet.. jag känner till flera som även dom inte förtjänat vad dom fått här i livet... Jo som jag skrev sist då så var det något konstigt med min hand... Och vad tror ni har hänt med det? Jo det blev förstås värre.. Och det värsta med hela alltihopa är att jag & en till satt & pratade om sjukskrivningar & hur många som sliter med ont & sådana grejer. Från mig kommer det fint "varit här i typ 8 år & inte märkt av något sådant". Den smällen kom.. Jäkligt fort. Skulle ta på strumpor på barnen i morse när det verkligen högg till i handen & gjorde svinont. Och så fortlöp även dagens arbetspass. Vissa rörelser som man gör rätt många gånger under en dag gjorde att smärtan eskalerade. Och då var det bara att ta tjuren vid hornet & ringa vc. Och jag är inte den som springer dit utan anledning för att säga det så.. Fick i alla fall en tid & hos min favorit där. Halleluja. Hämtade barnen efter jobbet. En av dom riktigt sur & tvär & med mig stressad då vi hade en tid att passa. Ingen bra kombo. Men vi kom dit & även i tid. Hon tittade på mig & hon ville att läkaren skulle kolla lite. För syntes ju ingen svullnad eller så. Så ny väntan & så kom läkaren. Efter prat & lite koll menade han nog att det var en nerv som svullnat. Botemedel: Handledsstöd på nattetid... Och här sitter jag nu & förundras... smärtan kommer & går numera. Men att ex vrida om en nyckel eller kran är ont.. Jävligt ont... Men är glad att smärtan inte är där hela tiden utan får ju ändå lite paus... Men varför kommer det helt plötsligt nu? Har jobbat drygt en månad så kan väl ändå inte vara slitage? Jo varför det kommer nu... för att jag började känna av lugnet... livet kändes bra.. Och då kom det ju... Fan är det konstigt man blir negativ? Men vet ni.. inte ens detta ska få mig golvad. Absolut inte.. En axelryckning & tillbaka och jobbar i morgon. Jag fixar lite smärta. För tro mig det gör förjävligt ont tidvis... Men så länge det bara kommer ibland jobbar jag ju självklart. Inget fel på min arbetsmoral även om jag vet att det är då ingen som kommer & tackar en för att man är där även fast man har ont.. Men är bara en dag kvar så det ska jag nog fixa. Och så hoppas jag helgen & skyddet gör sitt så jag är bra på måndag. Haha jodå hoppet är det sista som lämnar en sägs det.. Så blir nog bra till slut. Jag måste tänka så. Och ännu en sak jag inte har kontroll över men ändå tar jag inte "åt" mig. Så något har jag lärt mig. Nu orkar jag inte skriva mera då den f..... handen börjar domna bort i stället... Ont eller avdomnad... inget dera är spec roligt. 

Var en stund sedan jag sist var här inne. Har varit fullt upp så inte känts som nån prio. Och har väl egentligen inte hänt så mycket sedan sist heller ärligt talat. Livet har liksom bara rullat på. Jobb, dagis & allt sådant. Och eftersom vädret varit som det varit så har man mest varit ute. Och när barnen lagt sig har jag tagit tag i sådant som jag legat efter med. Men så är nu detta liv   Med jobb, små barn & allt vad det innebär. Men jag mår bra. Absolut. Mycket frisk luft. Sol energi & färg på kroppen. Livet har helt enkelt blivit ljusare på alla sätt & vis. Men nu har det börjat hänt något konstigt. Märkte det i går när jag promenerade. Då var det som om fingrarna på högerhanden var krogiga. Kan inte riktigt förklara. Men när jag försökte räta ut dom stack det liksom till. Och idag på jobbet kändes det tio gånger värre. Riktigt ont gjorde vissa rörelser med handen. Som ex att skruva i en skruv eller greppa saker. Jag är inte den som ringer läkaren för inget men börjar bli lite orolig om det har något med lederna att göra.. Finns i släkten.. T o m när jag skriver nu märker jag av att det är något som inte känns rätt med handen. Skulle ta ur tvätten förut och utan att tänka på det så stack det till en rejäl smärta. Och jag har inte helt listat ut än var det gör ont. Jag hoppas det bara är något som en liten sträckning nånstans. Och att i morgon är allt normalt. Man är ju så enormt beroende av sina händer... 

 Nej har egentligen inte så mycket att skriva. Kan ju berätta att jag blev lite överraskad förut. Och glad, inte för min skull. Men kanske vissa saker börjar gå upp för vissa. Och det ser jag som väldigt positivt inför framtiden. Men ropar inte hej än för plötsligt händer det något igen. Livets gång. 

Ja då var vardagen tillbaka efter påskledigt. Har varit en vääldigt lång & tuff helg av olika orsaker. Men tack & lov för det fantastiska vädret vi haft!!    För vi har spenderat hela dagarna ute i stort sett. Promenerat, varit i lekparken & här utanför. På kvällarna har barnen somnat tidigt men det är inte så konstigt med tanke på all lek & frisk luft vi fått   Och i söndags tog jag med barnen till Årjäng där det var tivoli. Även min syster & mamma följde med. Blev lyckat för båda barnen i alla fall. Roligt att man har två barn som tycker om karuseller   Och annars då? Jo jag mår helt okej faktiskt. Ljusare tider & känns som om man är åter tillbaka på rätt spår. Och så känns det även som något annat har förändrats på nåt vis... Inte helt positivt men vore kanske inte så konstigt.. Behåller den tanken för mig själv. Och sen då har jag även kommit underfund med vissa saker.. I bland hjälper det inte att andra ger råd om vissa saker. Och har väl börjat förstå & kommit underfund med vissa saker. Man måste helt enkelt försöka göra det bästa i en nästan omöjlig situation. Jag kan inte förändra eller påverka vissa människor. Inte heller vad dom prioriterar. I slutändan finns det endast en sak som är viktigast. Och nu är det dags att släppa det & ta ett steg fram. Sedan får man se vad som komma ska. Tänk att det ska ta lite tid med att inse saker. Men plötsligt händer det     haha nåja säger inte att allt bara blir guld & gröna skogar. Långt därifrån. Men jag kommer nog själv må ännu bättre. Och åter är det en sak man inte har kontroll över & då är det ju bara så. Bara att inse. 

 Nej som sagt livet känns väldigt bra just nu. Sol värme vår. Barnen    Och vad som vidare händer med livet & förändringar återstår att se. Endast ödet som vet. 

Ja då var det påsk & långledigt. Mycket som hänt. Eller både och kan man väl säga. Börjar från start med en förklaring. För några månader sen hade jag besök från besiktningsmannen här på bostaden. Skulle titta på golven igen & även på barnsäkerhet i dusch. Och då blev det alltså inget mer med golv förutom i köket (som numera är klart & jag är jättenöjd). Jo detta med barnsäkerhet i dusch då, ja det var hit & dit & då ville ju alla ha & bla bla bla. Talade om redan då att jag själv inte var så noga på det men däremot just för barnens skull. Och då blev det mera bla bla från denne & sista han sade var att han skulle återkomma om det. Vilket med andra ord inte har hänt. Och på senaste tiden när barnen duschat har altså minsten försökt att vrida på kranarna. Och hur tryggt är det? I alla fall fick jag äntligen ringt till honom igår. Och är det nåt jag är trött på att höra från ÅBAB är just detta med policy. Och vad tror ni jag fick till svar: Att byta ut fungerande kranar var inte doms policy & att det gjorde dom helt enkelt inte förrän det då gick sönder. Fick även höra att det då var mitt ansvar om barnen skållade sig på varmvatten för då handlade det om att hålla koll typ. Jag exploderade fullständigt & sista han fick höra från mig att jag skulle kontakta hyresgäst föreningen ang det här så fick vi se hur det blir. När det gäller mina barn bråkar man inte med mig! Och jag ringde hyresgästföreningen & gissa om jag ska stoppa detta i trynet på dom. Det är inskrivet i bygglag efter 1970 att i duschen ska vattnet inte överskrida en temperatur på 38 grader!!! Och fått undersökt saken & lägenheten är byggd 1980!! Haha oj oj oj detta ska dom få höra. Fast jag tror jag ber hyresgästföreningen kontakta dom för jag lär bli så arg så jag kanske inte blir så trevlig. Så det är visst krav på det!! Dom ska fan inte bråka med mig inte haha. Ska faktiskt även prata med HF ang underhåll av lägenheter. För jag menar fortfarande på att med alla sprickor som finns i golven här borde ju det finnas något som säger att efter visst antal år & slitage måste det bytas. Vi får se. Jag ger mig inte än i alla fall!    I alla fall var jag typ arg resten av dagen. Och nu ska jag skriva lite "mellan rader" och inte helt i klartext. Jag är så in i bomben trött på vissa människor som prioriterar så in i helvete fel. Hmm nu blir jag lite så... ska jag skriva klartext ändå kanske? Vi får se hur det går. Dom flesta fattar väl ändå. Jo vad gäller prioriteringar är det mina barn som är en självklarhet för mig. Jag & mitt liv tar jag efter hand. Det är så jag är funtad. Och så kommer jag aldrig någonsin be om något extra någonsin. Och det gjorde jag heller inte denna gång. Men en gång var det sagt att det självklart nog kom att bli under långledighet osv. Igår var det alltså skärtorsdag & mina barn lämnade jag på dagis. Reaktion? Hmm no comments. Sedan var jag bortbjuden på ws på kvällen vilket jag redan var i tvivel om eftersom jag visste barnen skulle till sin far på eftermiddagen. Men efter mycket hit & dit så fixade jag barnvakt. Dvs nån som bara lade dom att sova när dom kom hem därifrån. Så på eftermiddagen när jag lämnade av barnen förstod jag orsaken till en viss sak. Och det gjorde mig ännu mera förbannad & ännu mindre lust att gå på ws. Då var vi alltså tillbaka på hur vissa prioriterar. Men ytterst sällan jag fixar nån barnvakt överhuvudtaget. Då ska det vara nåt väldigt speciellt. Men alltså gjorde jag det denna gång även fast det "bara" var för mig. Och det blev en kanon kväll med otroligt mycket skratt. Haha vad annat kan det bli med ett gäng "galningar" haha otroligt skön grupp! Men i alla fall var jag hemma igen typ 22. Och drack endast pepsi om nån undrar på det. Även detta en princip för mig: Ingen alkohol så länge jag har barnen hemma. För om nåt skulle hända så har jag inte det på mig. Men en sak är säker, jag ska börja notera vissa saker. Och sedan vad som händer till slut, när barnen blir 12 år gamla är det dom själva som bestämmer vissa saker. Har även annat i åtanke nu & den behåller jag för mig själv. Men jag är inte den som ger mig. Se på mig! Jag står rakryggad & kommer även göra det i fortsättningen. Vad som händer vidare återstår att se. 

 Jo idag då.. kan lugnt säga att det inte var någon bra start. Det var bråk, mas & tjat. Den stora som säger: "dumma dig". Den lille som är rent utav elak & slår & slänger grejer. Och allt det här har jag tröttnat på. Vad kan jag göra åt den lille först & främst? Seriöst han slår för minsta lilla & säger man fy & tittar argt på honom skrattar han & fortsätter. Nån som har något bra tips? Den äldste vet jag inte menar så mycket med det förutom att han säger så när han inte får som han vil. Men sen är det bra med det. 

 Fick i alla fall handlat till slut. Och fixat påskgodis till barnen tack vare min underbart goda vän!    Så nu är allt sådant klart inför morgondagen. Jo fick även röjt upp här medans Noah sov, hmm konstigt nog syns inte det nu    Och när han vaknat & ätit tog jag mig själv i kragen & tog med dom ut. Och det var faktiskt varmt & skönt ute i solen. Vi riktigt njöt & hade kul. Även grannbarnen kom till lekparken där vi var. Väldigt nyttigt för Gizmo då dom var väldigt nyfikna & på honom. Men han var faktiskt väldigt lugn. Klar förbättring med andra ord. Vi var ute i nästan två timmar innan jag fick lockat med mig barnen in för att börja med mat. Så med en så pissig start blev det ett riktigt bra avslut    Och i morgon ska jag försöka göra min sedvanliga städning hahah jo vi får se hur det går. Kommer bli ett avbrott då jag måste över gränsen för att införskaffa blöjor    Och avbrott & städning går inte ihop. Har egentligen mer på hjärtat men det får räcka med detta idag. Och hör & häpna. Avslutar med bilder från vår stund ute. Ha en fortsatt trevlig påsk!!'