Ja då var söndagen här. Helgen & "friheten" närmar sig sitt slut. I morgon påbörjas verkligheten & arbetslivet... Känns mer si så där men blir nog bra i slutändan.. säkert... eller nåt... Har i varje fall blandade känslor vad gäller just det. Helgen har i varje fall varit bra. I fredags lämnades båda barnen på dagis. Även denna gång utan tårar. Och Noah sov där för första gången vilket även det gick suveränt bra. ärligt. Så så sett känns det bra. Och i fredags hade jag " Linda" tid som innebar tid hos kuratorn för första gången. Och blev känslosamt & tufft. Och så här i efterhand kan jag förstå vad hon pratar om. Dvs att jag har en tendens att ta på mig skulder på sånt jag inte kan påverka på nåt vis. Och det är nog mitt största problem & det som får mig att må som värst. Allt jag inte kan kontrollera får mig att må uselt & få mina attacker. Påstår inte att det inte finns mer att jobba med för det gör det ju. Och just det att jag inte "tillåter" mig att må dårligt runt barnen. Och mitt mål nu är att när jag ska till kuratorn blir det min stund, min tid att få vara ledsen & må skit. Men känns som sagt bra att ha fått prata ut med nån utomstående & som kan se saker annorlunda än vad jag gör. 

 Annars har helgen gått förbi. Lämnade barnen på var sitt ställe igår för att kunna städa i lugn & ro.. hmm vore ju synd om det varade nån stund.. För idag syns det inte.. Men men.. Jo hade förresten mattläggaren här i fredags. Dom ska byta golvet i köket & då passade jag på att fråga lite hur man tar hand om den typen av golv. Och jag blir ju lite överraskad att inte bostaden kan informera om skötseln på typen av golv. Så fick lite tips & råd som jag nog kommer pröva mig på frampå för att i alla fall få dom andra golven någolunda okej & lättstädade. 

 Men annars väntar jag fortfarande   och jag vill så mycket så det gör ont... Har nog aldrig känts så tidigare.. Aldrig önskat nåt så mycket (förutom barnen   ) som jag gör nu... Men förhoppningsvis får jag veta i morgon & sedan får vi se... Jag kommer inte låta detta krossa mig om det inte går som jag vill... Men ändå kommer det nog bli tufft om det blir annorlunda än jag hoppas. Men har jag inte helt gått sönder av allt annat jag varit med om lär inte det i så fall göra det heller   Men man har alltid sina drömmar & hopp. Tack & lov. Nej dags att fixa lite innan vi ska iväg på kalas. Och sedan får man se när nästa inlägg blir. Mycket som ska förberedas inför morgondag. Och fan, måste ju leta ljudböcker också    Ha en fortsatt fin söndag, om än lite blåsig   

Idag känner jag av det lite... verkligheten som knappar in på en... Blandade känslor, blandade med ångest & panik... Att snart är det ett faktum... Att det faktiskt är dags att påbörja arbetslivet igen... självklart ska det bli gott men på nåt vis känns det ändå inte helt okej... Och den känslan slog mig med full kraft när jag lämnade barnen ensamma på dagis.. Och jo lämning gick utmärkt. Båda hade bråttom in & inga tårar.. Men själv gick jag iväg med en klump i magen.. Känsla att man vill skjuta på det.. bara lite till... Oro inför stress & mas att ensam få barnen klara till dagis.. Komma i tid både dit & på jobb... Slut på stressfria morgnar... Jag vet ju självklart att det blir bra bara jag kommer igång... Och rutinerna kommer.. Men just nu känns det bara tungt... Och så sitter jag med en känsla att nu vill jag verkligen ha svaret jag väntar på... Jobbigt det här.. väntan.. oron.. pirrandet... och att man kanske gör nåt dumt i förväg.. Vill inte berätta mer än så.. För tänk om jag blir så uppe i varv & man får känslan av att ååå detta är nåt man verkligen verkligen vill & så ska man bli besviken igen.. Men jag har det hela tiden i bakhuvudet att jag nog lär bli besviken men man kan alltid hoppas på det motsatta. Jag har också hela tiden där inne att det ska ju funka för alla.. Och gör det inte det så gör det inte det & då får jag ta det. Och det gör jag ju självklart. Och går det inte nu så kanske det går senare.. Haha jag vill ha det hemligt samtidigt som jag vill berätta allt. Men hemligt slår berättandet.. För egen del... Nej en stunds egentid innan jag ska på hemlig tur & innan barnen ska hämtas. Men jag känner av det på kroppen att idag blir det ingen lätt dag. Även om det ska bli spännande min lilla tur så känner jag ändå av ångesten som kommer krypande. Vi får se vad som händer & hur det utvecklas. 

Finns det nåt jobbigare än väntan? Jag inväntar nyheter som jag ej kan förutspå. Jag vill så gärna detta, men är såklart helt okej om det kanske inte blir av nu. Men mitt hjärta säger att detta är såå rätt så vore synd verkligen synd om det inte blev alls som jag hoppas. Haha tänker folk nog är lite nyfikna. Men endast få i min omgivning som vet vad det hela handlar om och så kommer det förbli   Är själv så otroligt spänd och nervös. Helt pirrig! Men men man får bara vänta... Över på annat. Igår kväll hade den minsta ett spel igen    Först somnade han som vanligt men typ en timme senare vaknade han helt hysterisk, och så höll det på en bra stund. Till slut somnade han om för typ mindre än en timme innan det åter var dags. Och så höll det på en bra stund inpå natten. Och jag älskar min son men han som är såå liten ska väl ändå inte ta så mycket plats! Min säng, min min min och jag får minimalt med plats   . Är det så konstigt om man vaknar med ond rygg & nacke och för att inte prata på huvudvärk    Och natten fortsatte med att Isak vaknade, såå ledsen för han hade kissat i genom blöjan och kommit i sängen. Så kl tre på natten var det bara att byta blöja & ta av sängkläder. Och då följde även han in & skulle sova. Och det blev ju inte precis bättre plats då. Och då började det med tjafs titt som tätt resten av natten innan det då var morgon vid 06.. zzz är jag slut..? Jooo bara lite    Men men. Dagen fortsatte med att promenera till dagis där jag fick bara vara med en liten stund innan jag skulle gå. Och hejdå blev sagda & Noah grät som väntat egentligen. Även fast allt fungerat bra så är han ändå en mammas pojke    Men det hade gått fort över efter jag gått & efter lunch hämtade jag barnen hem igen. Nu, en grej jag reagerar på. Och inget ont menat detta... men... jag är lite hmm vad heter det ... jag har lite blandade känslor vad gäller inskolning... Noah ska inte sova sin lur där förrän på fredag... och på måndag är det då dags för jobb.. Saken är den att jag tycker att han åtminstone borde göra det ett par gånger när jag ändå är hemma... Men personalen menade att inte det skulle bli några probem med det... För jag kände att jag ville ta upp det med dom... Och när jag tänker tillbaka på Isaks inskolning sov han där i alla fall ett par gånger.. Och Noah är lite mera speciell med just det då han är i mer behov av närhet på sin lur än det Isak var.... Så känns inte helt okej att dom provar först sista dagen... Men är bara att gilla läget. Och när man ändå är inne på ämnet Noah. Jösses amalia!!! Den där lilla saken där är så ofattbart lik sin moster ( den yngsta) i humöret när hon var liten. Oj oj oj vad lika dom är. Grabben är typ 15 månader & helvete vilket jäkla temprament han har. Om han får ett nej eller jag gör nåt han inte tycker om ( eller Isak) antingen börjar han skrika, eller så tittar han på en med dom svartaste ögon & med en blick som kunde döda och går fram till en & börjar slå. Ja verkligen slå. Hårda nypor den fisen. Och inte ger han sig med det första heller. Gud hjälpe mig när han kommer i tre års trotsen.. Då är nog Isak väldigt lätt mot vad jag tror Noah kommer bli   Men det återstår att se. Nej nu ska jag bara vila lite & hoppas att det blir en relativt bra natt. Och i morgon väntar en ny spännande dag!! Längtar   

Hej hej! Hur har ni det där ute? Jag har pirr i hela kroppen      på ett väldigt positivt sätt. Ovan känsla. Men ååå vad jag hoppas detta går i ordning nu! Att allt vänder & går som jag vill. Min magkänsla säger nog nja kanske inte helt säkert. Men en känsla att det är bara så rätt. Inte riktigt haft den känslan förut. Men återstår att se hur det bliver & går   Här är allt som vanligt. Barnen hemma sedan igår kväll. Inskolning på dagis fungerar utmärkt. Noah är nog inte alls så mammig som jag trott   Andra får utan problem ta upp honom & bryr sig väldigt lite om mig. Vilket är bra. Idag om allt gått enligt planer hade jag gjort min första arbetsdag. Men blev inte helt så. Men om en vecka hoppas jag det blir av om inget oförutsett händer. I morgon ska jag & barnen åka & handla. Blir inget dagis förrän efter Noahs lur pga nåt möte med den ordinare personalen. Och nu vill inte dom eller jag att Noah ska missa nån mer dag av inskolning. Detta känns som om det blir en bra vecka. Har lite planerat som jag längtar till!!! Åååå vill vill vill!!!! Haha vi får se. Ropar inte hej än! Nej allt känns som sagt väldigt bra och mycket spännande på gång. Så återstår det att se vad som händer    Over & out. Ha en fortsatt trevlig kväll!! 

Äntligen kan jag komma med annat än negativitet   Denna helgen var precis vad jag behövde. Har fått andats & bara varit mig. Alldeles underbart. Självklart saknar jag barnen. Men behövde nog detta för att komma till ro & känna ett lugn. Och det är just vad jag känner. Ett väldigt lugn över mig. Utvilad & redo. Det blev lite mycket för mig allt som blev men nu skakar jag av mig det & tar nya tag. Och känns väldigt bra. Hela helgen har i stort sett spenderats med min bästa vän   På fredagen var vi ute & åt med våra vänner. Och igår efter att jag städat blev det en spontan tur till Karlstad haha jodå det var jag som skulle vara sträng med min budget    Men var inte mycket att ha så blev ingen dyr tur. Mitt mål är att kunna sätta bort en viss summa i slutet av månaden haha jo vi får se hur det går. Får vara sträng resten av månaden. På kvällen blev jag bjuden på mat hos Mariann m familj. Jättegott & lite skönt att inte behöva bli ensam. Vi myste & tittade på melodifestivalen. Är fortfarande i chock! Hur i hela friden kunde Linus gå vidare i stället för Martin???? Ofattbart!!! Men jag röstade inte så har inget att säga till om   Och efter det kom en annan kompis av dom innom. Vi satt & pratade allihop & var en riktig trevlig kväll. Men vid 23 tackade jag för mig & drog hem. Men med en bra känsla i magen. Och den har jag fortfarande så får vi se    Mycket intressant på gång. Och jag ska börja leva efter råd jag ger till andra    Inte vara så rädd & våga lite mera. Leva   Nej allt känns som sagt väldigt bra. Och underbart att saker & ting ser ut att ha lugnat sig. I morgon börjar en ny vecka. Hade allt gått som planerat hade det inneburit jobb. Men efter allt som varit har jag varit tvungen att skjuta på det till nästa vecka. Men nu känns det helt okej faktiskt. Nu har vi en vecka kvar på dagis & en vecka med barnen utan stress & jobb osv. Känns helt okej. 

 Idag händer nog inte mycket. Vädret är som vanligt grått. Har även varit ute på promenad. Hade tänkt gå längre idag men drack nog lite för mycket kaffe innan jag gick & den har en tendens att vilja ut också haha så fick bli den vanliga rundan. Men har ändå inte så mycket på gång idag så vem vet det kanske blir en tur till. Vi får se. Ska inte göra typ nåt. Se på film & sy kanske. Och i kväll kommer mina barn hem igen      Underbart! Längtar efter dom & få höra Isak säga som han brukar när han kommer hem: "Skönt att vara hemma igen, mamma"   Nej nu ska jag fortsätta njuta av "Linda" tid. Ha en alldeles strålande dag även om den är lite grå!

Jag hade hoppats att nästa gång jag skrev skulle det faktiskt bli nåt positivt.... Vad är det med det här året egentligen? Detta som skulle bli mitt år har börjat som ett rent helvete.... Man "möter väggen" mår tidvis fruktansvärt dårligt... får dårliga nyheter... får sämre nyheter... barnen får ögoninflammation vilket gör att jag måste skjuta upp inskolning & jobb... Och sen när dom äntligen äntligen är friska i ögonen & vi åter får komma på dagis jodå nu ska ni få höra förstår ni... Vi var ju som sagt på dagis idag. Allt gick jättesmidigt & vi åt lunch. Noah som är van vid att sova den tiden lunchen är åt ju men sedan så var han så trött & arg & orkade helt enkelt inte mera. I väntan på att äldstemann skulle bli klar med sin mat så somnade Noah i min famn    Frid & fröjd & inget ont anande. Gick iväg för att klä på dom för att gå hem. Heller inte då vaknade Noah. Då kom den ena fröken & säger: Men vad har han gjort under ögonen? Förklarar då att så brukar hennes barn se ut när hon får en allergisk reaktion... Kollade upp lite vad Noah ätit, vad som använts vid kryddor & liknande. Tyckte jag skulle ringa vårdcentralen akut så dom fick titta medans det var färskt. Sagt & gjort. Tydligen inte så akut för fick beskjed att komma ner efter dom haft sin lunch. Noah sov i sin vagn & efter en halvtimme tittade jag till honom för att se hur det såg ut. Och då såg det ut som det var borta. Tänkte puh & ringde & avbokade. Dumma dumma idiotiska mig..... Vid kvart över ett vaknar Noah.. helt hysterisk... får av honom ytterkläder. Får se att han har ansiktet full med röda områden med typ vita små böldar... Och inget jag gör lugnar honom. Får av honom kläder & då visar det sig att detta finns överallt! Gissa om det var en styck panikslagen mamma som ringer vårdcentralen, får besked om att komma direkt. Får på barnen kläder i all hast. Springer upp till bilen & kör ned. Och in kommer vi direkt med besked: Kraftig allergisk reaktion. Doktorn tittar på honom. Lyssnar & förklarar. Sköterskan kommer in med medisin som han får ta. Och så ska vi ta prover om ett par veckor för att se vad det var han reagerade på. För vad det var vet vi inte. För tillfället är det fisk som är misstänkt orsak.... Hur jag lyckades hålla ihop mig själv under allt det här vet jag inte.... Men det gick & eftermiddagen fortskred även detta med lite mera dårliga nyheter.... Som jag skrev sist gång att jag typ garanterade att det inte slutade med barnens sjukdom... Att jag skulle behöva ha så rätt...   Men nu klarar jag inte hålla ihop mig själv.. Jag går i bitar... hur mycket mera ska jag behöva ta.... en enda människa som ändå inte varit annat än snäll typ.... Jag orkar snart inte mer.... Nästan så jag har en liten liten önskan om att försvinna nu.... Varför ska allt drabba mig?   Och klart jag inte kommer "försvinna"... jag har ändå för mycket att leva för    Men som sagt... hur mycket ska jag tåla...? När ska allt faktiskt vända?... Det börjar bli för mycket..... helt jäkla otroligt.... 

Ja jag kan inte annat än börja undra... lugn..vad är det? Att få en paus...? Just nu känns det som om allt bara rasar.... Och en sak ska ni veta.. att för en som "gått i väggen" då blir allt smått väldigt stort.... Dårliga nyheter blir som ett väldans fall & ras... Och undrar bara hur mycket ska jag tåla? Är världen ute efter att knäcka mig fullständigt?    Jag måste ha varit en verklig ond person i mitt förra liv som jag nu får igen för.... Hade en tid idag.. för mig.. bara mig.. som jag egentligen verkligen verkligen behövde... Jo då det var fint bara att avboka den.. För att barnen får gå först... Dom har haft problem med sina ögon.. båda två.. som igår åter förvärrats... Och idag när dom vaknade var Noah extremt röd & varig... Fick beskjed när jag ringde vårdcentral att komma med dom på öppna mottagningen som självfallet inföll samtidigt med min tid... Och att "kräva" att nån skulle komma först för att passa dom för att sedan behöva klä på dom & möta mig där var liksom inte aktuellt... Och väl därnere hoppades jag på goda nyheter.. Att det inte var den smittsamma typen dom fått... Spark i arslet åt mig... Jo visst fan var det den smittsamma typen vilket då innebär: framflyttning av vidare inskolning på dagis vilket i sig innebär framflyttning av jobb    Och som vanligt när jag ser fram emot nåt eller blir glad åt nåt är det som om nån sitter där & säger: "Skit ner dig! I helvete det ska ske" Än så länge är jag på ett någolunda nivå.. Blev lite tufft när man även fick höra att man egentligen ska byta sängkläder & handukar osv varenda dag! Då kände jag av allt & ångesten började krypa på.. Jag undviker att ta tabletter på dagtid då jag blir så förbannat trött.. så jag lyckades bita ihop... Och som om inte allt detta liksom var nog... Nej då får jag åter nya dårliga nyheter som även detta får ångesten att krypa fram... allt man känt till & varit där i alla år.... borta..... Känner av allt bara jag skriver om det... just det ämnet går jag inte mer in på... orsak, vet inte vad som än är officielt eller inte... Och vet ni... jag har varit isolerad från förut... men nu... mer än nånsin.. Nu vill ingen ens komma hit... och jag förstår ju varför... Med tanke på vad som just nu går i detta hem.... Jo några "vågar" faktiskt... Än så länge (kors i taket) har jag lyckats vara fri från denna smitta. Helt otroligt egentligen.. för jag har torkat barnens ögon & inte varit super hysterisk med handhygein på mig själv.. då skulle jag även behöva springa på natten också eftersom Noah kommer in till mig.. gärna ligger tätt inpå... Så helt jäkla otroligt att det inte kommit till mig.. Men vänta ska ni se så kommer det på mig också... det vore ännu ett slag så varför inte.... Och jag sitter bara här med tanken varför, varför? Allt ska hända mig känns det som... vad kommer härnäst?    Och inte bara det... jag har bett en person om att låta mig vara typ tills jag själv tar kontakt... oj ja det hjälpte ju... Lite mer från denna person så ska denne få klar beskjed att ge fan i att ta kontakt med mig... Lång historia det där som endast mina allra närmaste fått veta & som även kommer stanna där... Nej nu känner jag det börjar bli lite mycket... Nu kan jag få bryta ihop.. barnen sover lugnt & förhoppningsvis större delen av natten.... Så nu ger jag mig själv "lov" att få känna efter..... ta in allt.... och låta det komma ut.....

Jaa... det verkar som om jag har gjort nån nåt ont. Inte vet jag. Inte ett ord har jag hört. Inget sms... ingenting.... Kanske tappat bort adressen eller telefonnummret? Jag är så otroligt besviken.... Jag har själv hört ifrån mig, visserligen en stund sedan men ska väl gå åt båda håll? Eller? Börjar bli ledsen... spec när man ändå trodde man hade rätt bra kontakt men hade visst fel? Kanske jag ändå gjort nåt men som jag inget vet nåt om? Och blir inte bara besviken för egen del utan är ju även andra i min närhet som undrar & frågar.... Funderar faktiskt på att skicka ut ett sms & fråga... Men så blir jag ju lite stönig själv för tycker ju inte det hela tiden det ska vara en annan.... Jag klarar mig fint så sett men tycker det är väldigt trist.. Och detta bättrar inte direkt på min situation... 

Annars då? Jo inskolningen på dagis har gått fin fint. Noah bryr sig inte mycket om mig. Trodde han skulle hänga mer efter mig men barnen är nog mera spännande och det är ju jättebra. Är nog inte så mammig ändå den lille fisen. 

 Och i torsdags var vi hos specialist med Isak. Lite förklarningar & ritningar. Sänkte dosen men däremot avtalat att han ska gå på den till Augusti innan vi sänker nåt mera. Och som läkaren sade: Detta är ju inte billigt men funkar detta är det ju jättebra. Och tack & lov är det medicin han inte har nåt emot att ta    Nej här händer inte så mycket utöver det. Jo en sak... häromdagen såg jag att Isak började bli röd i ögonen och igår kom det även gul var ur det. Och efter att Noah sovit sin lur hade även hans ögon börjat vara & bli rött. Men tack & lov har det inte varit nån var än så länge idag på nån dom av dom. Blev livrädd att det skulle vara nåt allvarligt & att dom kanske var tvungna att skippa dagis en vecka vilket hade innebärit att jag även varit tvungen att flytta fram inskolning & jobb. Än är inte faran över men hoppas verkligen det inte blir nåt mer nu... Fan man skulle tro att jag hela tiden ska gå i genom nya prövningar gång på gång.. Som om ödet är ute efter att helt knäcka mig    Nej blir nog bra. Nu ska jag mysa med den äldste innan minsten vaknar & vi ska ut på blöt promenad.