Rejäl sådan drabbades jag av igår.. Satt & kollade i min kalender & fick syn på att jag & Isak ska på inskolning på måndag.. Vilket innebär att om tre veckor är jag i jobb... Det kändes inte alls bra.. Tårarna kom & jag gråt.. Tyckte det kändes så hemskt.. Så tidigt.. Och att jag vill ha annan jobb att gå tillbaka till.. Men jag ska vara glad.. Har ju faktiskt jobb.. Med arbetskollegor jag trivs med.. Har ju hela tiden sagt att jag inte vill börja förrän Isak går.. Men har nog kommit fram till att jag börjar jobba i vilket fall som helst. Blir så dumt om han skolas in till veckan & inte börjar direkt efter. Tror det blir bra så här. Nyttigt för både mig & Isak. Han för att han ska komma bort från mamma lite, för han är väldigt mammig, & få lära sig umgås med andra barn. Han har Emma där också som han haft kontakt med sedan dom var nyfödda så att säga. 

 Och nyttigt för mig att komma igång med jobb & rutiner igen. Och bli lite social igen   är ju bara 4 6timmars dagar & 1 på 4. Tror jag. Har inte hört ett skit från dom sedan mötet så får väl försöka ringa dom idag.

 Men nu har jag lärt mig hantera dagar osv inför nästa barn. ( Om det blir nån mer  , vilket jag självfallet vill ) Fastän man fick höra av andra att tänk på si & så, så blev det inte så.. Och dagarna går fort. I alla fall så är det därför jag börjar jobba nu också. Spara dom dagar jag har till senare tillfällen bla sommaren. 

 Blir nog bra det här. Bara man kommer igång.