Uuuh vad tiden bara springer iväg känns det som! Redan helg igen. Och den minsta sonen blir snart 1 år!!? Var har detta år tagit vägen? Och känslan att man missat så mycket    När Isak kom till världen & han fyllde ett lovade jag mig själv att med nästa skulle jag verkligen ta vara på tiden med. Men så har det inte riktigt blivit och just det är nog inte så konstigt med allt som varit. Annars är det väldigt bra. Föregående natt sov Noah hela natten i genom! I sin egen säng! Visst han somnar inte där, men ändå. Så det var riktigt ovant & överraskande. Sen har jag börjat träffa nån. Än så länge inget mer än som vänner & man får se vad som händer vidare. Och just för att jag har barnen blir det inte till att man träffas så ofta vilket säger sig självt. Oavsett är han en otroligt go människa som jag känner mig väldigt avslappnad med. Tror inte jag varit så avslappnad med nån tidigare. Inte så i början. Så det känns väldigt bra. Och samtidigt så tänker jag ju väldigt mycket. Som vanligt & ofta för mycket. Allt ska överanalyseras. Och just det med tänkandet har jag blivit värre med. Tänkte mycket förr också men det har blivit tio gånger så mycket detta år. Man blir nästan rädd för sig själv... Och det där att man tänker för mycket är inte så bra.. Och man tänker är jag redo för detta egentligen? Alltså det finns inga känslor kvar för exet utan det handlar väl mer om mig själv. Om allt egentligen är avslutat. Och jag vet att innerst inne skulle jag behöva höra en enda liten sak, ett typ erkännande för att verkligen kunna släppa allt bara. Men det lär inte komma & jag kan självklart gå vidare utan det också. För jag vet & jag har sett bevis. Så mer än det behövs egentligen inte. Nej det känns som om livet nyss har börjat & jag njuter & går runt med ett leende igen   Trivs med det mesta. Jo denna besiktningsmannen var ju här i onsdags. Och hur gick det? Tapetseraren får inte tapetsera sovrummen. För det kunde han inte motivera. Jag kan göra det själv & få tapeter. Golven. Endast kök. Och resten kunde han inte motivera. Han var här en kvart typ och vet inte hur många gånger jag fick höra "kan inte motivera" på den stunden. Så nu blir det nog att jag lägger golv själv. Eller dvs har en snäll granne som ska hjälpa mig med det    En som kan. För det fick jag göra. Det var inga problem. Och känner att golven är viktiga för mig. Vill ju gärna att det ska synas att man skurat. Det gör det inte nu. Men nu är jag väldigt orolig för vad jag får för nytt golv i köket. Jag hoppas verkligen dom tar nåt som passar in! Jag ska nog kolla upp det. Så det inte kommer nån hemsk färg som inte alls passar in. Och idag ringde tapetseraren. Tapeterna har kommit så han kommer hit på måndag & börjar. Orolig för detta. Dels tapetvalet & att lyckas hålla undan barnen. Måndag är okej då Isak är på dagis för då har man bara en att hålla koll på. Värre på tisdag.. Men det går nog det med. Ska bli himla skönt när allt det är klart. 

 Och nu funderar jag lite på det här med efternamn.. Ska jag byta tillbaka? Borde jag det? Då vill det ju också säga att barnen får två efternamn... Vad tycker ni? Jag har inget emot att ha kvar efternamnet jag har idag så sett. Jag känner mig likgiltig för det egentligen. Man var gift kort tid så det fick liksom ingen betydelse så sett. Var mest lättvindigt för barnen kände jag. Och vet ni, nu är jag snart skild!    Känns lite overkligt att man varit gift & nu snart skild. Och inte ens 30 än. Haha jodå. Men ska bli underbart att allt blir helt färdigt! 

 Nej det var allt från mig. Ha en fortsatt fin kväll!