Jag tar det här en gång, endast en gång & jag vill inte ha några frågor eller kommentarer på detta.. Är så in i helvete svårt som det är... Och jag är full i ångest & magen värker.. Hjärtat gråter & jag känner att jag är totalt misslyckad... Men efter en ny händelse i morse var jag tvungen att ta ett helvetes beslut.. Och ni som ej har djur har ingen som helst aning hur det är... Att ens behöva ta ett sådant beslut.. som efter sist gång hoppades jag aldrig skulle behöva ta igen.. Då var visserligen min älskade bästa vän gammal.. så är inte fallet denna gång... Min underbara Gizmo.... jag ville aldrig behöva göra detta.. Men jag måste.. du mår inte bra hos oss... du får helt klart & tydligt inte det du behöver här hemma... Och att hitta ett nytt hem åt dig tror jag i slutändan inte är det rätta för dig.. Du har alltid varit min, endast min.. Och har någon passat dig har du oftast bara legat & sturat... Men som det är nu så går det inte längre... Du får inte det du mår bäst av för tiden finns inte för dig som jag skulle vilja.. Hade livet sett annorlunda ut hade det varit en helt annan sak... Jag tar på mig skulden men ändå inte... Och innerst inne vet jag att detta är rätt för dig... Hur för jävla svårt det än känns så vet jag att du kommer få det bra dit du ska.. Och inget kommer du märka.. Och jag ska stå vid din sida ändä till slutet... Min vän... mitt troll... Älskar dig så otroligt mycket... Denna sista kväll ska vi kramas & vi ska njuta.... 

 Och ni kommer nog ifrågasätta mig.. jag förväntar inget annat.. det som skjer i morgon är fruktansvärt tufft... ni anar inte....... Men det är som det är... och när man tagit ett sådant beslut vill jag att det ska skje snabbt.. att dra ut på det hjälper ingen alls.. Och har så gått det går försökt förklara för min fyraåring varför det blir så här.. Och han vet ju hur Gizmo varit/är & att det bottnar i att han inte mår så bra... Och att jag fortfarande tänker gå ut i morgon står kvar på planen.. Just för att få tanken på något annat & sedan ska jag låta sorgen komma... det blir en stor saknad... Ingen som hoppar av glädje när man kommer hem efter jobb.. Helgerna utan barn kommer bli ännu tommare... Ingen som tittar på en med en sne mun & tänderna framme... Ingen som kommer tassande & vill ha kos... Det blir ett enormt tomrum.... Hade jag bara haft en annan situation här i livet.. en annan sits.. men jag kan inte tänka så.... Det är som det är.... tyvärr...