funderar...är ju en funderare... men visst ter sig livet & ödet lite märkligt ibland. I alla fall är det ett par saker jag tänkt lite på.. Som det här med att få besök.. Ska man behöva skicka en officiel inbjudan till bla annat sina vänner för att dom ska komma på besök? Visst jag fick inte personligen så mycket besök när jag bodde med mitt ex heller. Men där dök i alla fall folk bara upp på en kopp kaffe eller dylikt. Sedan jag blev ensam så kan jag nog räkna på en hand när folk kommit på besök.... Lite märkligt ändå & det gör ju inte ensamhets känslan nåt mindre. Och om det kanske inte var besök så gick vi ut & åt ibland. Men förutom födelsedagsfirandet i fredags var det en stund sedan nåt sådant "spontant" äta ute middag hände. Jag är sällan "ledig" eftersom jag har mina barn så mycket som jag har. Nästan så man kan undra om det är mina barn eller mig det är nåt fel på? Haha ja mig vet jag ju   Men det är väl ofta så att människor har nog med sitt eget... sin egen familj. Och mina vänner har ju en andra partner vilket också underlättar för dom om dom skulle vilja göra nåt. Visst jag har ju mina föräldrar men jag tänker inte utnyttja det. Jag ska stå på egna ben & så är det bara. Senast förut idag sade mamma att hon kunde gärna ta Isak ett par dagar. Mitt svar blev faktiskt nej. Dels var dom borta nu i helgen & visst om jag har den ena hemma men ändå blir det konstigt. En natt eller så nån gång kommer jag inte säga nej till. Men så tycker jag så som Isak att han börjar bli så stor så han har en egen vilja. Och vägrar han sova där tänker inte jag tvinga honom. Och trotsen har det heller inte varit så mycket av i det sista. Han verkar ha lugnat sig & hållit sig där en stund nu. Kanske är den fasen över & bara att invänta nästa   Nej allt känns faktiskt riktigt bra vad gäller det där att vara ensam med två små. Tycker jag hanterar det riktigt bra. Och eftersom jag mår så bra som jag gör hanterar jag trots & dårligt humör på ett helt annat sätt. Mitt tålamod är enormt.. ja så länge det inte blir pressat för länge   

 Och så är det här med allt bråk som varit. Tänkte lite på det här en dag. Visst är det väldigt märkligt hur två människor som aldrig förr "bråkade" helt plötsligt gör det när man separerat & är färdig med varandra. Ja nu är det ju inte bråk men har varit mycket sådant i perioder. Men egentligen är det nog kanske inte så konstigt.   Men men

 Och detta med ödet & livet & allt det där. Jag har berättat förut att jag har ett intresse för nån, bara just det att "tiden inte är den rätta". Men jag kan ju inte annat än säga att efter att ha haft lite kontakt & lärt känna denna person lite bättre så är jag inte mindre intresserad. På många sätt & vis är vi lika & har en del gemensamma intressen osv. Och som tur är också så är vi inte för lika vad jag förstått. För är man för lika & har alla intressen gemensamma är det nog inte helt bra. Då har man liksom inget "eget" om ni förstår vad jag menar. Men jag som jag också skrivit förut har en typ av tro på ödet. Men också att ödet innebär val av väg att gå vid en korsning. Allt är inte förutbestämt, utan man kommer till ett vägskäl & därifrån får man några val. Och då återstår det bara att välja för att se var den vägen för en vidare här i livet. 

Mitt sista vägskäl kan jag inte annat än säga att jag valde rätt. Definitivt. Se på mig idag. Så är det nåt jag inte ångrar är det just det. Egentligen ångrar jag inte nåt så sett. Jag har fått erfarenhet, vuxit & blivit starkare av allt jag valt genom livet. Nu fattas egentligen bara det där lilla "extra". Men jag mår utmärkt ändå. Och ja jag kan nog påstå att jag är lycklig & nöjd. 

Det var allt från "livets tankar" haha.